Aftonbladet – 10 april 1863, sida 2

återspeglades Gurlis ansigte. Det var sladt och upplyst af ett inre solljus. Hon rökte helt bekymmerslöst sin cigarrett. Ljud af steg som nalkades kom henne att tänka: Det är Allon som ändtligen återkommit, och dermed såg hon sig om med en blick som tydligt utvisade, att om det varit han, kom han just i ett ögonblick då han var efterlängtad. Det var likväl icke Allon. Sällan, eller rättare sagdt aldrig, kommer en menniska, då den borde infinna sig, men deremot alltid då den borde utebliiva. Innan Gurli fick se den som närmade sig, visste hon att det ej var Allon; emedan den, hvars steg hon hörde, gnolade på en mycket bekant melodi. Stefan, mumlade Gurli och vände bort hufvudet. Hon hade icke träffat honom sedan den der natten då Felix dog. Huru mycket hade ej tilldragit sig på den korta tid som flytt. Under det stegen kommo närmare genomgick Gurli de seednaste händelserna, och tanken stannade ett ögonblick undrande vid det samtal hon uppfångat emellan Amy och Stefan. Joag var säker att finna dig här, ljöd Stefans röst; och det hade förefallit mig bra ledsamt om jag missräknat mig, tillade han och stod vid Gurlis sida. Sökte du mig? frigade Gurli utan att vända sig till honom. Ja, och tant Catharina sade mig att du var till finnandes i peviljongen. u SNå, hvad hade su då att säga som kunde förmå dig att leta upp mig?4 Mycket. Stefan sattesig bredvid henne och tillade skämtande: Men, min Gad, Gurli, hvarföre sitter .du så der och vänder mig ryggen alldeles som om du vore förlägen? Jag kunde lätt falla på den iden att......C Hvad! utropade Gurli häftigt och vände sist ansigte emot honom,