Aftonbladet – 9 april 1863, sida 3

för mig en afgjord ovilja, ehvru jag då endast var ett barn. — Min barndom utgjorde också en fortsatt kedja af lidanden. Jag fick nästan dagligen stryk. — M.n syster deremot, en mild och vacker flicka, visade han sig särdeles god emot. Han lärde henne sjelf att läsa och skrifva, skänkte henne vackra saker, och då han hviiade efter mål(iden skulle hon dansa elier sjunga för honom. — Ire är förgingo så. Jag var blefven fjorton år, min syster tretton, då en dag er estyftader ankom till plentagen. — Hans utseende var kallt och härdt, men imponerande. Han var en ståtlig ung herre. — Han hade uppehållit sig några dagar på vår plantage, då massa Guanar efter slutad raåltid sänder efter min syeter Esther. Hon skulle dansa för hono:n och hans främmande. — Esther, eom tyckte mycket om massa Gunner, beredde sig att genast efterkomma kallelsen, då jag, gripen sf begäret att beröfva massa elt nöje, stänger in henne i en skrubb. — Det kom ett nytt bud efter Esther, men nu var hon icke till finnandes. Man ropade och sökte, utan att finna den efterkta. Jag uppkallades, och sedan jag först fått några rapp af ridepöet, befalldes jag att ocnast skaffa reda på min syster. — Under iden hade min mor, som varit till en af negerkojorna, kommit tillbaka till gården. — Hon erhöll tillsägelse att, vid risk af att få smaka piskan, taga reda på Esther. — Då jag fick höra detta, släpper jag ut Esther. Hon var utgråten och begaf sig upp till massa, som var alldeles ursinnig. — Heno, som aldrig sagt henne ett ovänligt eller ondt ord, kom pu emot det stackars barnet mid ridspöet och gaf henne dermed et slag ver ansigtet. — Miu blod sjöd öfver vit denna syn. Jag glömde all tanke på mig sjelf och je kände blott raseriet öfver att han slog Esther. Jag kastade mig öfver armen, sm han lyftade, för att ännu en gång oifva hetine ett slag, och utropade: Hon är oskyldig, jag hade stängt in henne. — (Forts. följer.)