mögenhet. — I sitt äktevskap egde hen en enda son, er siyfjader Bengt. — Medan ödet sålunda gestaltat sig för Anton, hade bro. dern, Fredrik, fortfarit såeom sjöman och gift i Sverge samt blifvit fader till fyra barn. Den äldsta ef d m var en son med namnet Gunnar, de andra tre voro Beata. Mathilda och er far. — Ni har (troligen hör om er faders äldsta bror. — lör farfar eget fartyg och reste på Amerika. — När Gunnar var tio är tog han hooom med sig till Amerika. De båda tvillingbröderna träffades nu uuder det Fredrik uppehöll sig derstädes, och Anton, som var omälligt rik. tilbjöd eig att taga och uppfostra Gunnar. — Fredrik, som visserligen egde goda inkemster, men cj någon sammanspard förmögenhet och dGertill hade många barn, antog för et och Gunnar blef qvarlemned i Amerika hos Auton. — Gunnar var en vacker gosse, liflig och verksam. Han förstod konsten attstäla sig in hos farbrodern och göra sig till slef under dennes despotiska lynne, pögot som Bengt hade mycket svårt att lära sig och hvarlöre det emel. lan honom och fadern rätt ofta föreföll hårda strider. — Nar Gunner vuxit upp. var han farbroderns gunetlirg och kunde sägas sildeles ha eflägsnat dennes hjerta från Bengt. — Vid tjuguett års ålder ötverlät Auton åt brorsinen förvaltningen af sin största plantaze och skickade sonen till en mindre, som låg mera aflägsen. — Min mor var slafvinna på den plantage Gunpar förvaltade. Hon egde tveune barn, hvaral jag var den äldste, min syster ett år yngre. — Gunnar skötte sin betattving såsom piantagens föreståndare på ett i högsta grad drifiet sätt. Han var sträng och Jemnade aldrig ett fel ostraffadt; men ban behandlade slafvurne såsom de bade varit en hjord of dragare, hvilka borde födas väl för alt orka srjeta, men tuktas vid minsta för seelse. — Min mor förestod den iure ekonomicn, och han var ganska bra emot henne; men redan ifrån första stundeu fattade han