Aftonbladet – 9 april 1863, sida 3

Det var nå hans smärta ot så gripande i utbrottet af att Gurli stod som tröffad a! ren deraf. Men lika hestigt sig luft, upphörde den. Wealter reste åter sit sänkta hufvud, sköt undan Gurlis hand, hvilken ännu böll medaljongen, och sade i kort och biter ton: sOm ni kunnat ona hvilka förförliga minpen denua bild framkallat, skulle ni vnklaga er själf för eryvmbeten att hafva va rit den som uppväckt dem. c ?Möjligt, Waulter, och din smärta har re dan upplyst mig om, alt jag, utan att veta det, upprifvit ett blödande sår i din själ; men min ötrå efter ljus i det dunkel, som tycks omgilva min styffaders förflutna lif, jär min ursäkt. Sög mig nu hvems porträtt är detta ? Min mors och systers ködelt, mumlede Wolter. 7Och nu, Gurli Falkenstern, bort med devna bild eHer jag krossar den under mina fölter. Walters ögon gnistrade. Gurli gömde medaljongen. Walker fattade hennes band, bifogande i det han förde henne till dörren: ?Om en timma är jag hos er, för att gif.a en förklurivg. Bevilja mig denna timma att ostörd 1å lugna mitt inre. in timma derefter inträdde Walter till Gurli. Mulattens ansigte föreföll gulare än eljest och hans ögon svartare. Ni ha 7, fröken Gurli, öpskat veta hvems porträtt det var ni funnit, och jeg är nu villig att efterkomme er önsken: Fr far fersfar hade tvenne tvillicgsöner, hvilka ef ter hans död icke egde något sina förslagna hufvuden och sina starka armar. — Vid fjorton ärs ålder gåtvo de sig till sjös och tillbringade så tio år. — Den förstfödde, Anton, ölvergaf då sjömansyrket och köpte s:g en jordlapp i ien af Amerikas slafstater. — Fit par år derefter gifte hen sig med enda dottern till en mycket rik plantageegare. Någon tid secdnare dog svärfadern och Anton fica nu i art hans för