Aftonbladet – 9 april 1863, sida 2

den lycka du i detta ögorblick skänkt rig! Hela mitt lif skulle ej räcka till alt åter betala dig den.? Det var mycket, sade Beata och inträdde till sonen. Allons ansigte mulnade och han frågade tvärt: ?Hvad söker mamma? Dig min son. Jag vill önska dig en rolig natt.? Beata tryckte sina läppar emot Allo1s panna och tillade: Du är lycklig pu. Min plats är således icke vid din sida; ty i lyckans solsken glömmer man den som lelver i sorgens skugga; men skulle den dag komma, då sällheten sviker dig, då din himmel förbytes till ett helfvete, kom då ull mig. Min famn står alltid öppen för dig. Nu god natt! Må Gud beskydda dig från att vakna ur den villa som nu dårar dig!? Beata knäppte samman händerna, lyftade onen mot höjden; derefter gick hon långmt ur rummet. Ett ögonblick såg Allon efter henne. Modrens uppträdande var som en mörk skugga kastad öfver bans så solljusa säll. hetstafla. Hennes ord återljödo olycksaligt profetiska; men endast för en kort stund; ;y huru länge blifva väl dylika intryck qvar eu förälskad ung mans själ, som af sin itkorade fätt löfte om hennes band. Allon förjagade också det plågsamma inrycket och glömde det alldeles, då han ännu gång genomläste Gurlis bref, hvilket han ann inneböra så mycken grannlagenhet, tro och blyg qvinlig ömhet, att han tyckte sig j kunnat önska det annorlunda. Han förbisåg att sjelfva andan deruti röjde lt för tydfigt, att Gurli vid honom icke var ästad med kärlek. Hade Allon mera lugnt och allvarligt tänkt ig in i Gnrlis lynne och karakter, hace l letta bref säkert oroat honom. Nu såg han leruti endast hvad han sjelf önskade, och nde; sig stolt då han besinnade att hon, turii, som eljest varså tillitsfull till sig sjelf, iu flydde till honom såsom till sitt enda