Aftonbladet – 9 april 1863, sida 2

ser, då du brinner, och jag vill fly dig, då du fordrar svar på ditt tal. Ett bevis på bristande ömhet skall du utropa. Nej, Allon, jag tror det ty då dina läppar tiga och mitt öga möter ditt. som talar, då är jag lycklig, då känner jag huru kär du är mig, huru mycket jag skulle kunna offra för dig och din lycka. En gång liknade jag min känsla vid en planta, !å mig fullfölja bilden. Det gi.ves växter eom upp. och blemstra i skuggan vid foten af en klipphäll, dit solens strålar icke förirra sig. Min tillgifvenhet för dig liknar en af dessa växter, den har uppspirat ur en mager jordmån utan någon värmande luft. PLiksom blomman vid bergets fot vissnar, om du planterade den i solens sken, likaså skulle det gå med min tillgifvenhet. Dina glödande och passionerade ord passar ej för min själ. De äro allt för brännande strälar för mitt hjerta, som dervid är färdigt att dö. Allon, älska mig derföre utan att orda derom. En dag, då min tillgilvenhet vuxit upp till ett stort träd och trotsat storm och sol, skola dina ord passa för dev, men icke nu. Jag önskar det din ömhet för mig vore tyst och orubblig som klippan, vid hvars tot min vuxit upp. I går sade jag dig att vi först om ctt år skulle vexla ringar. Min vän, i dag säger jag, res i morgon och beställ dem. När du vänder åter skola ri såsom trolofvade uppträda inför verlden. ?Är du nöjd, Alion? Jag vet icke hur let är; men jag könner ett behof af alt änka det jog nu gålt dina önskningar till LÖLES. Elisabeth och jag taga vårt kaffe i morsom nere i paviljongen. Kom och säg mig arväl innan du reser; det önskar Gurli? Efter slutad läsning sprang hen upp och utropade högt: Ar det verklighet eller en dröm! O urli, Gurli, huru skall jag kunna gälda di