Aftonbladet – 8 april 1863, sida 3

ansiaende at nela ronsertien. UTRIKES. DANMARK. Fedrelandet sätter ej högt värde på regeringens sednaste kungörelse angående Holsteins frånskiljande. Mesta värdet har inledningen, säger tidningen, såvida den får anses som en slutlig br tning med den så många gånger änyo uppdykade tanken på nya förtviflade försök till helstatsförfattningens återupprättande. Hvad det öfriga beträffar, skall det visserligen vara en afbetalning på ministerens politiska skuld, men erbjuder ganska osäker valuta. Denna del af kungörelsen bebådar nemligen ett fram-. deles alskiljande af bolsteinska armen, som likväl icke skall vara något verkligt afskil-. jande, enär holsteinska armån skall fortfarande utgöra en del af den Ganska och hafva gemensamt öfverbefäl samt gemensamma undervisningsanstalter med densamma. Det nu förespeglade frånskiljandet består deri att holsteioska ständerna skola bevilja utgifterna. Först om de neka detta, är en oviss utsigt öppnad till ett verkligt frånskiljande. Säkert och genast i kraft trädande är deremot att holsteinska ständerna få lagstiftande makt i gemensamma mål. -— 4Det är uppenbart, tillägger Feedrelandet, Katt det icke är Casinomötet som drifvit regeringen till detta steg. Regeringen har säkerligen länge — kanhända ända sedan Oktober i fjol, i enlighet med då åt grefvManderström gifven försäkran — kokat ihop denna oerhörda kraftansträngning, som koappt för oss ett tuppfjät framåt. Å andra sidan skall svårligen allmänna opinionen, sedan den väl blifvit satt i rörelse, låta sig afspisas med ett påskbröd som mera liknar en sten än ett bröd. . FRANKRIKE. Sympatierna i Frankrike för Polen äro oförminskade; flera teatrar äro villiga att ifva representationer till de sårade polackarnes förmån, och det anses ej omöjligt att detta skall tillåtas dem. Prinsessan af Beauveau har nyligen föranstaltat en teatralisk föreställning för samma ändamål. De dervid uppträdande aktörerna och aktriserna tillhörde den högsta aristokratien och blott ett ringa antal åskådare erhöllo tillträde. Hoa lär nu ba för afsigt att i en större 1okal förnya det öfver förväntan lyckade försöket. ENGLAND. Lord Palmerston besökte den 1 dennes Edinburgh, hvilken stad förlänat honom hedersborgarerätt, hvarförutan universitet derstädes begåfvat honom med doktorsvärdigheten. På aftonen var en festlig tillställning för honom, vid hvilken han på följande sätt yttrade sig rörande Polen och Amerika: tJag önskade, att det vore den engelska regeringen förunpadt att afgöra den ädla polska nationens öde. Om önskningar, om diplomatisk bemedling kunna ha någon verkan, så skall det säkerligen ej saknas dylika önskningar, denna diplomatiska och vänskapliga bemedling, likasom de ej heller förut saknats. Men jag tror, att till och med de mest entusiastiska beundrare af den ädla polska nationen under nuvarande tidsförhållanden näppeligen skola vänta eller begära att England skrider till en intervention med våld. Vi måste hoppas, att alla Europas makters endrägtiga mening skall utöfva sitt inflytande på dem, af hvilka afgörandet af Polens öde beror, samt ait lycka skall uppspira nr de lidanden, under hvilka detta land för närvarande suckar. — Jag önskade kunna säga, att vi vänta ett snart slut på det så beklagansvärda kriget mellan våra fränder på andra sidan om Atlantiska occanen. Vi måste alla beklaga detta olyckliga krig. Det olyckligaste af alla krig är ett medborgerligt krig; men hvarje inblandning från europeiåka pationers sida skulle, längt ifrån att släcka lågan, efter all sannolikhet underplåsa den till ännu starkare och vildare flamma. Jag tror, att det förenade konungarikets folk är af den Åsigten, att regeringen gjort rätt i att ej inlåta sig på någon intervention. En betydlig och högst aktningsvärd del af vår befolkning har lidit stor nöd. Hade vi försökt att med våld förskaffa oss den råvara, genom hvars uteblifvande armodgt föror: kats, så skulle vi, i stället för att förminska olägenheten, endast ha y i gare förökat een, och följden deraf skulle ha blifvit att folket förebrått oss att vi uppfattat saken oriktigt och följt en efter omständigheterna icke lämpäd politik: Jag hoppas öppen alltjemnt stti det olyckliga kriget snartskall taga slut, och kan i e undgå att tro, att när de passioner, som alle tän dt det, rasat ut och krigets verkningar allt svårare och svårare tynga å ömse sidor, deras eget sunda cmdöme och deras egen rikti, a känsla skola utan intervention, hvilken de skulle upptaga såsom en skymf, väcka fredliga känslor hos Hem och ävägabringa en öfverenskommelsg, soma gör s at på den fasansfulla blodsutgjutelsen och