vs H mande riksdag. Sedan diskussionen härmed afslutats förklarades förslaget hvilande till nästa riksdag. Några crd em Socker. Redan längesedan har socker öfvergått från lyxartikel till nödvändighetsvara, som träffas allmänt, äfven uti de mindre lyckligt lottade sami hällsmedlemmarnes torftiga bostäder. Ja, detta mildrande medel behbfves företrädesvis der, hvarest man måste hufvudsakligen lefva på salt kost, hvarföre också Frankrikes utmärktaste liikare och kemister uttalat den åsigt, alt en riklig tillgång på socker til billigt pris bir af foster!andsvännen bofrämjas. Förbrukningen. af indiskt socker har emeilertid under de sist förflatna 50 åren mångdubblats och antagit så kolossala dimensioner, att man j har skäl befara stigande pris på denna nödvändighetsartikel, samt en deraf följande ständigt ökad utförsel från Europa af de ädla metallerna, hvilket isynnerhet gäller för vårt land, som icke i eger tillgång på de bytesmedel, hvilka med fördel afsittas i Indien. Frankrikes sockerkonsumtion, som 1841 utgjorde 100 millioner 964,047 kilogrammer, hade 1861, således på 20 år, ökats med 147 millioner kilogrammer, celler 352 millioner svenska skåli pund; men det förtjenar äfven nämnas, att den inhemska hvitbetssockerfabrikationen dertill leminade ett bidrag af 152 millioner kilogrammer, eller 364 millioner svenska skålpund. Sådana siffror äro värda att äfven hos oss läggas på minnet. J, Uti nr 48 (B) af detta blad beskrifves upp: komsten och den successiva utvecklingen af hvit; betssockerindustrien i Tyskland, hvilken, synne i ligast under åren 1853—58S, fördubblats, så v till qvantitet som till antalet af fabriker. Ehuru statistiska tabeller saknas från Ryssland, Po!en, Österrike, Miäh-en och Ungern, så är likväl i allmänt bekant, att hvitbetssockerindustrien äf: ven i dessa länder blifvit högt uppdrifven och ,lemnat god behållning af den dertill använda i jordvidden, hvaraf man tagit sig anledning benämna sockerdistrikterna Tyskands Kaliornien. i Qvantiteten af det hvitbetssocker, som i EuI ropa nu tillverkas, anses uppgå tili mer än jemiton hundra millioner skåpund. i Frankrikes andel uti denna industri skulle j hafva varit betydligt större än ofvan är nämndit, så framt icke ett mäktigt kolonialintresse i detta land hade lyckats framtvinga åtskilliga hinder pot den inhemska sockerindustriens fria utvecki ling. i Men nu till vårt gamla Sverge; harn står det i till här med socker? Jo, vi förtära kopiöst af iden varan, och ännu Jära vi icke hafva nätt kulminationspunkten, ty arbetsförtjenst saknas icke, i och det är blott ti lgången, sm hos våra arbetare I begränsar konsumtionen af kafle och socker. Ar I förtjensten någorlunda god, så står kaffepannan. j hela dagen i spiseln eller kakelugnsnischen, och I det vore orätt att missunna någon den oskyldiga pjutningen af gen kopp kafle emellanåt. De ri kares slöseri med socker vilja vi icke vid ra. Det är enormt, men angår oss icke. Vår afsigt. i är icke att klandra konsumtionen, utan den, att med siffror bevisa huru denna konsumtion ökats: och sannolikt ännu kommer att årligen vinna I betydlig tillökning. Att strida mot förbrukningen af en sådan artikel som socker, då nationen tycker om och har medel att förskafta sig densamma, det skulle med s i våra tider kunna anses jemförligt med salig Don Quizottes strid mot väderqvarnarne . Utin:r 55 af denna årgång finner man huru införseln till Sverge al socker stigit på 10 år. Den utgjorde nemligen 1852 25,867,650 tt, hvaremot den 1860 uppgick till nära fyratiotre millioner , således 17 millioner tillökning. I fall samma progression skulle fortgå, hvilket är sannolikt, så kunna ri vänta alt 1570 vara tributärer til: utlandet för omkring sjuttiof.ra milioner I tb socker med en summa af aderton millioner rdr rat. Månne vi skola blifva tvungna att betala denna tribut genom upptagande af utländska lån? Nej, visst icke. Vi skola sjelfva, liksom andra nationer gjort, odla det socker, som viicke kunna umbära. Men, säger den med korslagda armar j åskådande tviflaren; huru skall detta ske? Iär er ju icke socker på barrskogen? Det medgifves; men vi hafva inom vårt land lokaler) hvarest klimat och jordmån gynna odlingen af en växt, hvilken gifver ett lika godt socker som det indiska sockerröret. Vi skola med omsorg uppsöka dessa ställen och begagna dem klokt. Vi skola använda tvenne häftänger, hvilka förmå lyfta de stöfsta tyngder, undanrödja de svåraste hinder; de kallas samhällighet och ihärdighet. Vi äro nu i den lyckliga ställning att kunna utan uppoffring draga nytta af den erfarenhet, som kostat millioner i andra länder, ty nuv har konsten att af hvitbetåns saft tillverka ett lika godt socker, som af sockerröret, stigit så högt, att det icke är möjligt skilja emellan dem. Kemien har lärt oss att begge äro fulikomligt samma ämne, och de måste således, om rätt använda, lemna samma produkt. De omkring 30 år sedan här anställda försök, att af hvitbefans saft bereda socker, miss! des af tvenne skäl ande s et eller praktis fullkomliga maskinerier, som iäro vilkor för en lönante sockerfabrikation, hvartill må läggas brist på kapital. Deremot haren hyitbetssvckervid Landskrona, den enda i Sverge, reit 9 är i verksamhet, med högst fördelaktiga resultater för delesarne. Men denna fabedrifves af elt sådant bolag, som bestär af få lottegare med styra lotter, eller som man kallar hög aktievalör. Vi ämna deremist bilda ett bolag för hvitbetssockerfabrikation, uti heiket äfven de små besparingorne få dudel, emedan f retaget är nationelt, och bt såtedes icke g ras til ett menspolendast för s.oru ister. Detta hindrar dock icke att den, som sådant önskar, förteckna sig för ett större antal aktier. Vi ämna, i likt andet i endre länder, ställa aktiern lera 109 rår rmt eller 25 rår specie, . stora fördel, att de blifva mera säljbar som af en eller annan orsak skulle vilj got tillfälle förvandla dem till mynt. a för dem, a vid nåEn angelägenhet, 1 om denna, dervidi. fråga är om besparande småningom för landet af en utgift, som nästan årlig ste ntgå i form af från riksbankens kassahvalf uttaget silfver, Wmåste betra s ur synpunkten a . el mant vil, tande af den pekuniära vinst, den it här, såsom det skett på andra ställen, skall tillskynda delegarne, hvilken naturligtvis blifva störst för den första fabriken. Mano AA fr la om Att hiitlatecnelor Nm