tingen blifva b nnpunkten för politiska partier; ty säkerligen blifver det icke penningen utan patriotismen som vid dessa val kommer att eftersökas, synnerligast då strecket härvidlag icke 1 blifvit satt för högt. Anmärkningen, att andra kammarens större personliga antil skulle genom concis sammanhållighet supprimera den öfra vid meningsskiljaktigheter, kan mötas med det svar, atttroligen kommer icke andra kammaren sakna ledamöter, hvilkas åsigter till etor del öfverensstämma med dem sor hysas af första kammarens representanter, och då dessutom lika stort antal från båda kamrarne, väljas till utskotten, hvarest den noggravnaste pröfning och utredning af frågorna kommer att ske, anser jag, andra omständighejer oberäknade, ingen fruktan härutinnan böra Nysas. Den omhuldning städerna rönt af reservanterna tr vacker men obehöflig, särdeles som någon klagan från det hållet icke afhörts och troligen ej heller kommer att framläggas; och hvad de stora valkretsarne för de smärre städerna beträffar, så kan härutinnan åberopas att ingen olägenhet försports vid val af erkebiskop, der valkretsen utgöres af hela riket. Reservanternas önskan att kyrkomötet skulle få den negativa och riksdagen den positiva makten vid kyrkolagstiftningen, synes, enligt mitt förmenande, vara en oriktig uppfattning af det nya representationsförslaget och lagförslaget till kyrkomöte; och kan det väl icke vara reservanternas mening frånkänna riksdagen rättigheten taga initiativet i kyrkligt hänseende, och fruktan för att de initiativer, som riksdagen i kyrkliga frågor kommer att taga, skola vara af någon för kyrkan vådlig beskaffenhet bör destomindre hysas, som dessa initiativer skola gillas af konungen, hvilken är kyrkans summus episcopus och således nog tillser att kyrkans grundvalar icke nedrifvas. Att förslaget, såsom alla menskliga verk, icke r fullkomligt, torde på intet sätt hindra dess antagande, då det enligt all mensklig beräkning kommer att i medborgerligt hänseende nedbryta alla de skrankor som nu hindra de olika samhällsklasserna att med enighet och styrka arbeta SR på fäderneslandets förkofran och en sann utveckling af dess politiska lif. Hr Widell, Vid hvarje nytt och vigtigt förslag, vid hvarje steg framåt hyser man betänkligheter, ser man faror. Så har ock inträffat här. Det fordras mod och förtröstan för att taga detta vigtiga steg, och jag är öfvertygad att svenska folket icke saknar dem. Det värsta spöke hvarmed man här sökt skrämma oss är bondregemente, men är väl till och med detta så vådligt 1 våra dagar? Se vi på våra grannländer Norge och Danmark, der jordbruksintresset skall vara öfvervägande representeradt, hvilka förskräck liga saker har då bondregeringen der föröfvat ? Intelligensen och patriotismen skola äfven i vår nya riksförsamling tygla okunnigheten och egen: nyttan, såsom de redan nu göra det der och i rummet här näst intill. Och om det värsta skulle nägon gång inträffa, om jordbruksintresset skulle vid någon riksdag vilja missbruka sin makt, så ega vi ju fortfarande en konstitutionel regering med kongl. veto, med makt att upplösa rksförsamlingen och genom nya val vädja till den allmänra meningen. Minoriteten behöfverickehär såsom i Amerika befara att af majoriteten blilva tjärad och fjädrad. De bättre och förståndigare måste dock vid valen göra sitt inflytande gällande, uppträda på arenan, och icke sitta i likgiltig overksamhet, knorrande öfver en utgång, som de icke sökt att förekomma. Med innerlig förtröstan att Gud, det seende förnuftet och den iga viljan — makter som hitills styrt våra öden — icke skola öfvergifva svenska folket under den nya bättre representationsformen, kunna vi lemna det kongl. förslaget att hvila till nästa riksdag, då konung och folk säkerligen icke skoa låta det falla. Hr I x ansåg icke de af reservanterna ilda anmärkningar mot det kongl. försla-get vara al den vigt, att de förtjenade upprepade vederläggningar, och ville derföre blutt angifva de hufvudskil som föranledde honom tillstyrka samma förslag. Om det vore af vigt att folket toge del i den entliga maktens utöfning, så vore det icke re angeliget att sättet för denna dess delaktighet vore så ordnadt, att nationens vilja kunde klart och oförtydbart göra sig hörd. Men för möjligheten att nationalviljan skulle på sådant sätt göra sig gällande erfordrades att representationen vore, så vidt möjligt är, bildad ur alla de hufvudsakliga elementer som ingå i folket, äfvensom att densamma icke genom sin sammansättning lade hinder i vägen för uttrycidet af allmänna meningen i landet, utan fast: mera underlättade uppfattningen deraf. En sådan representation kunde emellertid Svergej knappt sägas någonsin ha egt, och dess riksförsamiing hade i de sednare århundradena mindre in fordom motiverat nämnde fordringar, emedan nationen mer och mer vuxit ur sina gamla stånd. De talrika och betydande samhällsklasser, som, efter det ståndsförfattningen vunnit sin fulla utbildning, varit fån riksstånden uteslutna, hade ilängt större progression än deinom deI mma repr ade; och de i sednare tider vidtagna ätgärder att i de gamla stånden införa stt och annvut nytt element hade blott i ringa nån förmått godtgöra den orättvisa emot de opriv legierade och de för det altmänna menliga töljder som den ruvsrande författningen medförde. Det vore likväl icke blott saknaden af en myc enhet betydande och värdefulla clementer uti ancdets nuvarande representation, utan äfven dess i formliga organisation, som gjorde en förändring leruti nödvändig. Mycket af hvad genom skäl och bevis samt tidsandans inverkan kunde utättas ginge nu förloradt, då de särskilda kar i nedlemmar icke vore i tillfälle att höra hvar: wmdra, samt genom sjelfva sin afsöndring iätteigen blefve beherrskade af fördomar och korporationsintressen. Arendena ufgjordesiallmäniet samtidigt; och de mest nödvändiga och nytiga upplysningar, som inom ett stånd medde ies, kunde icke utöfva någon inflytelse på wriga kamrarnes besjut. Talaren vihef gtj i rinra, huru, då för närvarande 188 millioner nenrniskor i Europa byllade det ronstitutionella tatsskicket, samt af dessa milloner 175, spridda en yta al 57,C0CO geografiska qvadratmit, an agit trå vårsystem:et, under det att 9 mil er, fört cal af 4200 qvadratm mfatiade enkammarsystemet, så fanns biott en— nda nation at 4 millioner menniskor, spridda; å Mm ytvidd af 800 geografiska qvadratmil, som ibeköll f;rkamma emet. Denna nation vore , och talaren frågade, om det v rdigt att ensam i hela den civiliserade ; ålta en dylik antiqvitet! I trots af! kninpgar tal ir sin del hade att ot det nu framställda förslaget, anså les, för landet likasom iör dess vi ch lycka, nödvändigt att entaga detsamma. enne v er!den I sg 5 I Fr Björek trodde att genom den diskussion, m bär egt rum, man vunnit att en utredning alla förhållanden skett samt en bevisning it åstadkomimen. fMAvad nu reserv ) Tade, så tillhör det deras natur va. De syfta alluid till det mål)! det närvarande och de uppställa!: 7 t nytt. Konservatisinen är det som 1 uttalar sig, och ör visst icke för 11 men I Id: tHvad är detir ko Jet skulle varit önskcervanterna vid nåls