nedlagda har man icke mot förslaget kunnat framställa några grava anmärkningar. Detta borde också gifva godt hopp om detsammas antagande. Af en föregående talare hade betänkandet blifvit klandradt, för det beröm detsamma tilldelarståndsrepresentationen i vårtfädernesland. Talaren ville gerna medge att det i denna del kunnat vara bättre formuleradt, men trodde dock att ingen skulle kunna neka att denna representation under mången 1 period varit ett säkert värn för fosterlandet. i Hr Rinman uttalade med några få crd sin öfvertygelse derom, att de anmärkningar som: blifvit mot förslaget framställda ej voro af den beskaffenhet att kunna bringa detsamma på fall. Ej heller trodde talaren hr Stråles anmärkning mot betänkandet böra tillmätas alltför stor vig Hr Lindström förstod väl atttiden ej nu vore: kommen för representationen att säga sitt sista ord i denna sak, men ett ord, ett tillfredsställelsens ; och förhoppningarnes, hade man dock allt skäl att uttala. För den händelse att talaren ej komme att vara med vid det riksmöte, då det slutliga afgörandet är inne, så ville talaren i ståndets protokoll ha förvarad sin mening angående detta förslag. Talaren trodde, med ett enda: ord sagdt, att detsamma vore egnadt att skapa nationens lycka. Hvad reservationen må hafva haft för gagn, derom upplyser den oss emellertid tydligt nog, att det är tid på att lemna landets angelägenheter i andra händer än hos kyrkans målsmän. j Hr Ekholm ville fästa uppmärksamheten derå att presteståndet lyckligtvis ej vill säga alldeles detsamma som prelaturen, hvilken i denna reservation sagt sitt sista ord. Inom presteståndet trodde talaren att man kunde träffa på ganska mycken frisinthet, som redan skönjdes deraf latt i vissa stift adresser cirkulerade som utalade sig till förmån för förslaget. Talaren hoppades på att vid en kommande riksdag presteståndet skulle biifva representeradt i en bättre och mera frisinnad anda, och just derföre hyste talaren godt hopp om förslagets framgång. Hr Blanche. Med anledning af de gjorda anmärkningarna mot sjelfva betänkandet, vill jag mna alt jag, vid behandlingen af denna stora fråga inom konstitutionsutskotiet, varaf den tan-! ken att det icke tillhörde majoriteten attskrifva: Nktalet öfver de fyra stånden, utan att man helt och hållet börde öfverlemna detta kära bestyr åt presteständets ledamöter inom utskottet, hvilket de också gjort, säsom vi sett af den reservation, hvilken så grundligen blifvit nagelfaren af hrr Dahm, Witt m. fl. Jag påpekade i ut-! skottet, liksom hr Stråle här, alla de epoker i årt lands historia, dä, just till följd af vår ståndsfördelning, värt land törts till branten afsin undergång, jag sökte visa att om nationen i mycket gått framåt, så har det skett icke till följd utan i trots af de fyra stånden. Utskottets me I ning tyckes ha varit den, att om vårt land lyck-: ligen undgått de stormar som skakat så många: andra länder, så har det vi rit derföre att vi ät minstone hade en !statsförfattning frisinnad relativt till så många andra, hur oformlig och tung den än för öfrigt är. Orsaken kunde så mycket mindre tillskrifvas sjelfva ståndsfördelningen, som vi sjelfva nogsamt känna att det var fiera länder än vårt som, ehura utan ståndsförfatning, likväl undgingo verldsstormen år 1843. För öfrigt har det varit högst eget att obserycra ställningen inom utskottet under diskussionen om detta förslag. Den s. k. venstra eter radikala s var mom utskottet representerad af de vördige ledamöterna, hvilket gaf mig anledning! att ofta komplimentera dem. Det varsom hadejag sett den kända frygiska mössan på deras ur vuden De visade sig mycket bekymrade öfv 1 i att, till följd af census i andra kammaren, hvilken de icke gillade, så måfiga obemedlade af arbetsklassen blefve uteslutna från representationen. Förgäfves sökte jag trösta med den upp; lysniog, att alla af arbetsklassen jag talat medi denna sak, och dessa ha varit många, ha förklarat sg särdeles belätna med regeringens förslag, och det af goda skäl, ty detfinnes knap-I past någon skicklig och ortentlig arbetarei vårt land som icke förtjenar 800 rår. Men allt det der hjeipte icke. Det förefaller mig nästan som om de skriftlärde uteslutande tänkte på sådana medlemmar af samhället som hvarken kunna eller vilja förtjena någonting, eiler på de publikaner och syndare. Jag hade likvälsvårt för att taga detta och andra deras skäl för annat än svepskäl, öfvertygad eom jag är att, derest gärdet varit uppgifvet eller valrätten oinskränkt, gonting som jag för min del visst icke skulle ha det ringaste emot, så hade de högvördige troligen i första rummet utdömt dem som de nu så fa derligt tryckt till sitt sköte. Hvad slutligen angår öfriga här anmärkta brister i förslaget och för hvilka icke heller jag blundat, så förefaller det mig som låge en af förslagets största förtjenster i dess fel, emedan det just är dessa fel som gira dess antagande hos oss möjligt, och det är enna möjlighet jag för min del i främsta rummet håller på. Hr Etroti. Med den dag, som de nya kommunalf tningarne promulgerades kan man utan öfverdrift påstå att en morgonrodnad upp: gick på vårt kära fäderneslands politiska hinmel och med anledning af Je stadganden som i nämnde författningar . föreskrifvas, hade j man s hysa det hopp, att camma re gering, hvilken på sådant sätt ordnat vår kommunalrepresentalion i öfverensstämmelse med riksförsamlingens önskningar, icke skulle lemna ! utan afseende de underdåniga petitioner: som ij af de folkvalde stånden vid slutet af gående I sdag afgåfvos till konungen, att från honom vid innevarande riksmöte få emottaga ett på tidsenliga grunder bygdt representationsförslag, hvilka petttioner sedermera i flerfaldiga adresser till konungen understöddes af tusentals undersåter från alla stånd och klasser. Denna så enhälligt uttalade och af behofvet högt påkallade underdåniga begäran har vår hög. sinnade och för sitt folks väl städse omtänksamme konung villfarit i det han till nu församlade rikets ständer afgifvit nådigt förslag till ny riks dagsordning och dermed sammanhängande ändringar i re formen, Sedan detta nådiga förslag af konstitut ionsutskottet blifvit tillstyrkt, återstår för mig i detta hänscende att hembira utskottet min vörd-? samma tacksamhet för det resultat, hvartill utskottet kommit och som öfveren mer med flertalet af landets inbyggares uttalade önskningar , och hoppas jag ullitsfullt, då den dagi kommer att detta försiag skall definitivt antagas eler förkastas, att samtliga fiksstånden med stor pluralitet skola upphöja samma till gällande grundlag och hvartill en allvisförsyn ville gifva i sin signelse. . Hvad åter de mot förslaget afgifna reserv tioner vidkomma, hafva föregående talare H grundligt vederlagt reservanternas farhågor, som, jängt det ligger inom mensklig förmåga att bedöma, icke äro af n deles betydenhet, e jag inskränker alt i största korthet vidröra nägra af de kardinalskäl som biifs vit anförda mot förslaget. Förbigående i de tvenne första rese benämnts betinkligheter, c lit der beslut, hvartill utskott mit; och enär den förste reservar s ej g 3 autagande, men än min dre ör ce, och den andre re-ts t han med sin jäst 1 Arm Am vsE S— VN erna, hvilka bo å reservanterna bifalvalitet komsäger sig!