Aftonbladet – 4 april 1863, sida 7

Article Image
rörelser äro af så mycket större intresse, som de vanligen äro oåtkomliga för den stränga teorien med dess närvarande resurser. Erfarenheten har visat, att det esomoftast just varit dylika fingervisningar, hvilka sporrat till teoriens fullkomnande, och att denna också till slut vetat leta sig en väg fram till målet, samt att den då genom sin generella natur fört med sig ännu andra sanningar, som icke varit anade. Prof. Anderssens föredrag öfver botanike var af följande innehåll: Anda trån bö af detta århundrade, då vår kännedom af växtrikets alster äfven i aflägsna länder började blifva mera noggrann, och då : utredandet af de lagar, hvarefter i allmänhet växterpas utbredning i jordens skilda zoner försiggått och försiggår, så verksamt befordrades genom Alexander v. Humboldts ider och arbeten, ha talrika forskare undersökt vegetationen på olika delar af jorden med den ihärdighet och framgång, att växtgeogråfien intagit en med hvarje dag alltmera ansedd plats bredvid den botaniska vetenskapens öfriga grenar. Öfver de flesta regioner, så inom som utom den gamla verlden, ega vi nu också arbeten, Bom med: allt större fullständighet redogöra för de växtgeografiska förhållandena derinom, och det är synnerligen detta slag al botanisk litteratur, som å sednare åren blifvit allt rikare på vidtomfttande. grundliga och fölidvigtiga arbeten. Brasiliens Flora bearbetas fortfarande i det af Martius utgifna storartade verket, hvaraf redan 32:dra volymen utkommit; Westndiens är nära fullbordad af Geisebach; växterna på vissa ögrupper i Stilla hafvet har Seemann nyligen beskrifvit; Harveg och Sonden ha publicerat 2:ne delar af ett arbete öfver Syd-Afrikas vegetation, Chinas har Bentham bearbetat, Ostindiens är oss känd gerom Hooker, Thomson och Thwaity, Jaras och Sumat as genom Blume och Miguel. Öfver växterna på Van Diemens land och på Nja Zeland har Hooker lemnat en fullständig framställning, likasom F. Miller börjat redogöra för vegetationen i vissa delar af Nya Holland. Det Nordöstliga Asiens Flöra är bearbetad af Maximoavitz, Regel och Schmidt, och om Japans naturförhållanden ha vi på de sednaste åren erhållit mycket noggranna underrättelser genom Expeditionerna från Nordamerika, England, Ryssland och Preussen. Men ej blott länderna i söder med deras rika, sppiga vegetation, med deras oräkneliga under at formmångfald och färgprakt ha varit kära föremål för resor och naturforskning; äfven de trakter, som, kalla och enformiga, breda sig i polens närhet, och der lifvet tyckes tvina bort af brist på ljus och värme, äfven dessa ödsliga, dystra nejder, der forskaren har tusen svårigheter att möta, oräkneliga hinder att besegra, ha genomvandrats af vetenskapens befordrare och lemnat månget vigtigt bidrag till kännedomen ef växtrikets fordna och nuvarande historia. Storartade företag, företrädesvis från England, att söka en nordvestlig genomfart till Stilla Oceanen eller återfinna den förlorade Franklin, hafva nästan hvarje år inom de sednaste decennierna lagt nya upptäckter till de föregående, och pu sedznast har den från Sverge utgångna expeditionen till Spetsbergen om denna ögrupps naturförhållanden lemnat uppgifter, hvilka genom sin fullständighet och nyhet gifra ett ökadt ljus åt vår uppfattning af dessa arktiska nejders växt: och djurlif. Dr Joeker i London har under det förflutna året offentliggjort en sammanställning af hvad man hittills haft eig bekant om växtrikets former och dessas utbredning ofvanför polcirkeln, såväl i gamla som nya verlden; och dä till denna vigtiga framställning lägges den intressanta redogörelse, som mag. Malmgren till vetenskapsakademien härstädes lemnat om den fanerogama vegetationen på Spetsbergen, så ega vi numera högst vigtiga bidrag för bedömandet af de växtgeografiska förhållandena i dessa mest nordiska länder. För oss särskildt bör Hookers arbete anses så mycket vigtigare, som de resultater, hvartill den erfarne författaren kommer genom en jemförelse mellan de arktiska formerna och deras gamslägtingar i andra länder, antyja derpå, att den skandinaviska andelen visar sig både vara af större ålder och ega en större utbredning än någon annan Flora på jorden. Ju noggrannare man lärde känna växtrikets olika alster i de olika zonerna af jordklotet, destomera fann man bestyrkt det förhållandet, att den yppighet och stora mångfald, som i det varmare jordbältet naturen allestädes uppenbarar, ehuru olika i olika nejder, förminskas ja mera man närmar sig den kallare delen af jorden, der slutligen endast några växter kunna under de få men långa sommardagarne utveckla sina ej sällan högt strålande blommor, och att dessa orter i nästan alldeles samma former vypträda öfver hela bältet kring polen. Antager man detta bälte för den arktiska floran till 1å eller 14 gragders bredd norr om polcirkeln, så är det visserligen sannt att i allmänhet vegetationen i de särskilda trakterna, som falla härinom, är ganska fattig och likformig; men af en närmare gransknig visar det sig dock, dels att detta bälte afdelas af Baffinsviken mellan Grönland och Amerikas norra överld i 2:ne högst olika regioner, inom hvilka åtskilliga andra longitudinella distrikter med inbördes olika vegetation kunna bestämmas, och dels att antalet af de här förekommande växtarterna visserligen är ringa, dock måhända ej så obetydligt som man af den höga breddgraden skulle förmoda. Antalet af alla med blommor försedda växter, hvilka hittills iakttagits ofvan om polcirkeln, uppgår nemlizen till 762 arter, och dessa former, som i sjelfva verket icke utgöra hälften så månsa som de, hvaraf den svenska Floran bestå. äro så föga egendomliga för dessa högno, diska trakter, att blott ett enda slägte, ett Pr osynnerligt bildadt gräs från Melville-ön, och endast 8 särskilda species uteslutande tillhöra dessa vidsträckta trakter, om innefatta de nordigaste regionerna i tvenne verldsdelar, Alla Ae öfriga 766 växtarterna hafva en aiörre eller mindre utbredning äfven i andra nejder. Betsaktar man vidare olikheterna i växtfördelningen inom de särskilda distrikter, hvilka man här kan urskilja, så visar det sig, att af alla är det asiatiska och Grönland det fattigaste, det enformigaste och det minst utmärkande, medan den del, som omfattar det nordligaste Skandinavien, icke allenast är rikast på arter — så att hela den arktiska Floran verkligen kan sägas ega en afgjordt skandinuvisk pregel — utan ock företer en så storartad utbredning öfver jordens mest aflägsna länder, att ingen Flora dertill har att uppvisa något liknande. Denna andel hyser nemhigen af de 762 arterna ej mindre än 616, medan såväl den asiatiska som Grönland hvar för sig knappast ha mycket mera än en tredjeaf detta antal. Och af dessa 616 växtformer, som man med skäl skulle kunna kalla rent skandinaviska, återfinnas de allraflesta på det mellersta och sydliga Europas fjell: Karpatherna, Alperna och Pyrenterna, och 480 öfvergå till Medelhafsregionen. hvarest deras vidare spridning åt söder hämmas; ty ehuru många af dem tvifvelsutan äfven finnas på Abyssiniens berg eller i det vestliga Atlas, så ha ej flera än 20 arter funnit sin väg så långt ned på detta håll som till Södra Afrika. eremot uppträda de talrikare i Kaukasus och på Himalaya-kedjan, nemligen mera än V, af hela antalet, och 53 förekomma slutligen också i Australien och på Nya Z,eland, medan å den andra sidan det nordliga Europa knappast har att uppvisa en enda v farm cam hitkanme le frå da os ast

4 april 1863, sida 7

Thumbnail