Detia om affärer?, fortfor hon. ?Nu till din och min närvarande ställning. Ditt uppförande i dag har bordt afskräcka mig att fortgå på den bana jag beträdt. Jag är icke din fästmö, än mindre din hustru, och ändå tager du dig friheten att spela förolämpad för ingenting. Du tror dig redan ega rätt att göra ingrepp i mina handlingar, upphälfva dig till domare öfver dem och icke tillåta att jag begagnar mig af min frihet. Då du kan handla så nu före bröllop och vigsel, huru skall du uppföra dig sedan? onvvv ae? Gurli! utropade Alloo, jag skall icke handla annorlunda än nu. Då du gifvit mig ditt löfte, är du min fästmö och tillhör mig ensam; jag bör väl således ega rättighet att, då du flyn mig, framkasta frågan hvarför? Du kan icke förneka det, och kunde du ka sta en blick i mitt hjerta, så .......... Tala ej mera om din kärlek; orden förklinga och lemna ingenting efter sig i min själ, icke ens ekot; handlingen ensam gäller ioför mig, och den talar icke till din fördel; den utvisar tvifvel. Kärlek utan tro är en fantasi utan verklighet; kärlek uton öfverse: ende och fördragsamhet, en kropp utan hjerta. Älskar du sannt och uppriktigt, så måste du tro på mig; ölsker du utan sjelfviskhet bör du kunna öfverse och förlåta, ifall jag icke alltid motsvarar dina förhoppningar. Mitt hjerta, Allon, är icke al vax, det är af ett hårdt ämne; mitt sinne är fritt och tål ej tvång; min karakter oböjlig. Jag kunde möjligen ha blifvit något bättre än jag är; men äfven något vida sämre. Vakta dig att reta upp den sämre menniskan inom mig. Och nu återvänder du till Birgersborg.t; (Forts. följer.