Aftonbladet – 4 april 1863, sida 6

nyck kunna behandla det, jag ville icke med dessa obehagliga hågkomster från barnaåren, dem Felix nu frammanat, oskära den första dag som grydde sedan vi vexlat löften; derföre flydde jag hit. — Jag hade behof af att söka glömma allt det framfarna innan jag återsåg dig. Jag kände, att åsy nen af din mor just i dag skulle förbittrat milt sinne. Se der mina motiver. Vittna de om bristande aktning för dina känslor, då, har jag haft orätt och du rätt.? Gurlis drag hade fått ett mildt och sorgset uttryck. Hon tillade nästan vekt: Du klagar redan öfver svag ömhet å min sida. Allon, din klagan kan möjligen vara rättvis. Mitt hjerta är kanske icke mäktiat af att beherrskas utaf samma värma som ditt, derom kan jag icke strida med dig; men glöm aldrig att jag i går sade dig, att jag icke sjelf vet om min tillgifvenhet för dig bör få namn af kärlek eller vänskap. Jog har blott en tak klar för mig, och det är all du är mig kär, att min fröjd ligger i hoppet att kunna bereda din lycka. Och 3, Allon, afgör sjelf om detta kan vara dig nog.? Gurli kastade stolt tillbaka hufvudet och fortfor: Du har klagat öfver min rikedom; d betraktar den som en olycka. etta är en klagan du aldrig skall få skäl att upprepa. Jag ämnar bespara dig plågan att genom mig komma i besittning al dessa millioner, som voro orsaken till att din mor plundrade min på lycka och frid. sen dag våra öden sammanknytas, har jag gjort sådana dispo sitioner att min man, Beeta von Strals son, icke skall få något af den Falkensternsku förmögenheten.? Gurlis blick fästades på Allon. Han såg mer öfverraskad än bestört ut.