Aftonbladet – 4 april 1863, sida 5

Mennen betraktade Stefan ett ögonblick, mumlade derefier något mellan tänderna. som man icke kunde urskilja om det var en e eller en ed, och för svann derkogen. : han var borta vände sig Stefan till Gurli, ytirande med missnöje: SSannerligen, Gurli, vore det icke önskligt, att du bode mera af qvinna och mindre af man i din karakter. Du exponerade gå varken dig sjelf eller dina vänner, såsom du nu cjort sh denne.4 Hau pekade på velix. Din nyck har koståt honom lilvet. s Gurl svarade icke. Hon tog Felix huf1 i sin fomn och kysste det. Äfven di g bar jeg således förlorat. Huru arm är jag icke nu, hviskade hon. sÄRnu armare var mannen, com, drifven te elände, begärde ditt guld, :Kom nu, så alt jag färl!edcg hem. Dina smekniogar och din klegan kunna ändå ej återgifva Felix det uf hen förlorat i din tjenst och såsom din gare på de nattvandripgar du älskar ra. Mig tyckes det vara bältre att du återvänder till ditt hem, äs att stanna här hos hundens liffösa kropp. Gurli reste sig. Stefons kalla, hårda ord ojorde hennes bedröfvade hjerta ondt; och utan alt något till svar på dem, följde hon he nom Higande tll Birgersborg. Då de passerade öfver gården fannos det tvenne ögon som sågo dem komma tillsamhem vid derna tid, och dess? voro — vi ljende morgon skrefs ett postekriptnm på brefvet-till Grönlund; det lydde: Haoro förderfvad verlden är, kan du sjelf Ded , då jag säger dig att Gurli i natt klockan omkring ett återvände efter en nattig promenad med Stefan.