Aftonbladet – 4 april 1863, sida 5

I detsamma resie sig en karl upp, som legat dold der. Han Tyftode en koölpåk mot hunden, som var fast besluten att på allvar anfalla bonom. Månens strålar föllo på mannen. Han var böljd i trasor, an t gulblekt, håret tof. vigt och det hela Glh unagifvande höjder kligt elände. Hon tyckte ait denna iets con skulle kunna vara i stånd till hvilken handling som be Alt midt i valten bet allena med en dylik figur vid slutet mörk skog iugilva fri Gurli tycktes likväl å spade på a atthan ge ch tAr ni stadd Lå vandring och behöfver hjelp, så gå fram till herrgården er borta, å skall ni erhålla sådan, sade hon, vänd tll mannen, som mumiade en fö mellan tänderna och med nå Ö et, Han stod nu på Inudsvi något som synbariv hon ställde sig ngen sina tänder. rvcrade att mannen iede och att han i följ: deraf icke kunde blif.a sördeles farlig för hence, som alltid ed? resursen ali taga till flykten om det MUÄe. Jeg a Me, ende u ärden, sade man suld ni bar på a hand emot ov. henne, ut eller ock 1 Gurli eri ur med ke ett sver ötver Jäppa utslag. 1 saken och aren. Et ögonblicks kamp meilan hunden och sig nu, alt hon bar gu! dö men innan hon fick ix fällt De