Aftonbladet – 2 april 1863, sida 2

Summan af detta samtal var, att Gurli skänkt honom löftet om sin hand. Hon hade likväl dervid fästat några vilkor, ibland dessa, att deras förlofning först nästa år skulle firas och deras bröllop om tvenne år. Pilldess de blefvo förlofvade önskade! Gurli att ej någon erhöll kunskap om det: löfte hon gifvit honom. Min stackars son var nöjd med allt, blott: han i sin yrsel fick tala om sina känslor, och jag är säker på att han skulle sam) tyckt till att skänka hela förmögenheten åt de fattiga, blott han fätt behålla hennes kärlek. CA hon älskar honom borde väl hennes; ja till henom utvisa. Till och med hennes. ord, då de talades vid, voro sådana att de tycktes tolka en ömhet lika med hans, om ock mindre häftig — och ändå tviflar jag. Det är något i hennes väsende, som är alldeles olikt en ung qvinnus då hon älskar. Jag har observerat, studerat och spejat, men ej funnit något utbrott af dessa lifliga känslor, som beherrska Allon. Hon har stundom förefallit uppretad mot eller skygg för hans kärlek, utan förmåga alt fatta eller kunna besvara den. Vare härmed huru som helst. Han har nu löftet om hennes hand. Upptäcker han en gång att hjertat icke följt med gäfvon deraf, då blir han Guds och vår hämnare för allt det onda denna flicka tillskyndatoss. Nu ofvaktar jag ditt bref och dina råd, älskade broder, och ber dig innesluta dina böner; och nedkallande Herrans beskydd öfver dig, förblifver jag din syster och frände Beata von Stral.t Medan fru Reata skref denna gudlioa epistel hade Gurli, sedan man åtskilts, helt allena vandrat till NE 2 0 Hon satte sig på modrens graf, lutande