Aftonbladet – 31 mars 1863, sida 2

skulle min första omsorg varit att bränna taflan, nedrifva spiseln och låta förvandla denna dystra sal till ett ljust och gladt tempel för bordets njutningar. Nu förlorar man nära nog aptiten, då man träder in här, så tung är luften och så plågsamt är intrycket. Huru kan man göka awt bibehålla obehag. liga minnen. Det gifves andra minnen, som förefalla mig ännu obegripligare att man kan hänga fast vid, svarade Gurli. Verkligen. — De oangenäma äro väl de minst värda att ikågkomma. Visserligen; men de oförsonliga borde vara det ännu mindre. cMå vara, men vi komma ifrån ämnet Hvarför har du låtit salen vara oförändrad? t tFör att hvarje gång jag trädde in i den erinra mig, att det okynne, det öfvermod och den elakhet jag der såsem ett oförståndigt barn utöfvade, gjorde dig till min fiende för hela litvet. tHvem har påstått att jag är din fiende? Du sjelf, då jag bjöd dig min hand till vänskap. SAtt du gjort det, har jag glömt, sade Stefan vårdslöst. Möjligt att jag äfven skulle glömma allt bittert från min barndom, om ej detta rum ständigt återkallade dett Och vi skulle kanske sedan blifva vänper, utbrast Gurli belt gladt. tEmellan fiender och vän stort afståvd, att man icke så lät kan så från det ena till det andra. För : 2 ca er är ett , den rika fröken Falkensterns enda vän ju ett marmorkors.4 Han svängde sig om på klacken och tilade: Jag har hela morgonen gålt och fantiserat om den unga italienskan, som Allon :alat om. Få nu se om jag kan blifva så