Aftonbladet – 30 mars 1863, sida 2

deras bödel. Abel förlät Cain. DenneNikolaus med sin vidskepliga tro, att han vore elt af Gud sändt plågoris, med silt afskyvärda prålande med allt hvad som kunde ingifva fasa, hade gjort ett djupt intryck på allmänna opionen. Han trodde sig sjel! vara den förfärlige Iwan; och han fick an dra att tro detsamma. Ryssland hur alltid spekulerat i och på denna förskräckelse. Dess permanenta skräckregering, påminnande om vårt 17934 nödgades vara grym för at! ej bli löjlig. Hvad jag här sagt, bar ännu sin fulla tilläm;lighet. Såsom regering betraktad är Ryssland ännu Ryssland. Czarernas omvexlande personligheter göra ingen ändring häruti. Under Alexander II har den sannoskyldige och städse existerande czaren, nemligen den förfärliga byråkratien i våra dagar öfverträffat sjelfva Nikolaus. Såsom folk betraktadt är Ryssland fortfarande detsamma. Blinsdt, vildt, otygladt, plundrar, mördar och bränner det. På-amma sätt som vid massakrerna i Warschau se vi det nu uppträda i Mars 1863. Det sublima undantaget af en underoficer gör ingen åtskilnad i afseende på massan. I sin med grof okunnighe. parade barbariska slughet begriper soldaten ganska väl, utt hans generaler betrakta dessa grymheter som någonting, hvilket måste göra en förträfflig verkan — såsom en helsosam teirorism, på förhand afväpnande dem som ryss för att öfver sina hustrur och barn bringa ett fasaväckande krig. Dess beräknade grymhet är sålunda densamma, men dess militära styrka är tvifvel underkastad. Deringen administration är förhanden finnes ej heller någon verklig armåt, Ha vi icke under Krimkriget sett denna plundrande administration låta 400,000 man förgås under marschen — män, ryckta från sina hem och drifna framåt, utan att erhålla någon proviant? Eländet har kommit detta folk att vanslägtas. Karamsin sade den förste Alexander, att ryssarne ej längre voro desamma som under Suwarow. Hvad äro de väl då nu? Visst är, att en handfull illabeväpnade polackar förmå hålla dem i schack. Ryssland skulle vinna på att ej längre vara ett vidunder utan en stor nation al 35 millioner moskoviter, hvilka sedan de ej vidare trampas i stoftet, nog sk. la sjelfva dra försorg om sin utveckling. Polen är nordens hjerta; Polen ensamt, och ieke Ryssland, som helt och hället tillhör Asien, med undantag afnågra petersburger-parisare och några hegelianer, hvilka aldrig ekola förmå omskapa denna ofantliga massa. Polen är ett Frankrike, med alla våra gamla fel och förtjenster, men med sitt martyrskap och sina egendomliga zåfvor på köpet — gåfvor, hvilka nu visat sig vara sublima. Länge lefve Polen, och må deremot det hjertlösa riket förgås — cke ryska nationen, ty i och med kejsarelömets fall kommer Ryssland först att verkigt lefva.