nyfiken al hvad det kan vara. det vil By! som det verkligen varit något djur. Anser doktorn att flickan skulle behöfva gra medikamenter efter denna unde f se, så förlitar jag på hr doktorns godhet att werstnda sådane till mig. Herr d:rs ödmjaka tjenare Ofvan omnämnde, af komminister A. insit an om eo, ak ster A. insända burk innehöll Iöpnad mjölk och deri inspräng de krutkorn och några helgryn. P. G. P. — Vi meddela härnedan slutet på Norr-1 bottens-Kurirens redogörelse för den undsökning som. med anledning at de på grän sen mellan Sverge och Ryssland ypjade nya tvister om betningsrälten, nyligen hållits inför vederbörlig svensk domstol, och hva vid många intressanta upptysningar om! parnes flyttningar kommo i dagen. Tidninen berättar: Karesuandolapparne äro indelade i 4 stammar en er byalag, kallade: uöngämä, Lainiowuoma, Ronmawuoma och Suontawsara, af hvilka stammen Köngimä uppgafs beyå af 272 persone med e.t antal af 15,606 renar; al dessa tillhör högsta Antalet eller 2000 st. Lars Jönsa son Sikwo. Stammen L år af dj 267 personer, med 11.490 renar, stammen Rom: mawuomit ar 60 personer med 3100 renar och stammen Suoniawaara af 179 personer med 8110 renar, eller ti mans 778 personer och 38 renar. De särskilda stammarnes nomadlif skrifves sålunda I 1:0 Köngiimästammen bLezifver sig med sinal af Juli och Augusti månader från : norska hafskusten, der de med sina renhjorda uppehålla sig vid det så kallade Stora N beläget vester om Uilsfjorden och öster om Balsfjorden, och anlitnda till fjellryggen efter om kring två veckors 1. hvarefter de ifrån slutet af Augnsti till slutet af September, utbredande (g omkring Kilpisjuewi träsk, beläget nära fjällpå on flytta med sin renar på båda sidor om beaonio elf, deraf dock största delen hålla sigi på svenska sidan. Med undantag af fyra husing juliiden på Coontekis häll öfvergår återstoden omkr svenskt område i trakten av svenska kyrka och några mil der nedom, hvar sina renhjordar under vintert: slutligen til de i Pajala socken belägna Parkajoki och Kit iojoki byar, derifrån de, i första hälften af Apri månad, småningom åter draga sig uppåt fjällry 2gen RE samma vägar, som de deritrån anlände... I Maj månad ankomma de til fjell ryggen, der de vanligtvis måste qvarstanna nägot ölver två veckor i anledning deraf att ren vajorna da föda, hvarefter de uppnå norska hafs kusten en eler två veckor fö midsommar. der de qvarstarma fem veckor eller något derutöfver, då de åter ,vå ofvan beskrifna sätt begilva sig till fjellrygg.sn; 2:0 Lainiovwuonastammen uppehåller sig vid norska hafski wsten ungeför en fjerdedels mil från Stor Näset och drager sig nedåt fjellryggen och så småningom till Lainio by i Jukkasjärvi för samling samtid igt med föregående stam, hvarsj, betesmarker de der till en del gemensamt bet E gagna; . 3:0 Rommavn omastanamen kommer äfven sa mar från norska haf tidigt med föreg ående stam: kusten, hvarest den uppehåller sig på en landsträcka öster om Ulsfjorde n iLyngens prestgild, hvarpå den, efter att hava: passerat fjällryggen, Vid norra ändan af Kilpisjä vwi träsk iokommer). på finskt område, hvarest de? betar sina renar närheten af Lettas Eno elf, der den ock sammavträffar med finska lappar och jemte dem, dragande efter fjellryggen, slut. igen nedkommer i trakten af finska Muonioniska, hvarifrån den : i i samma ordning som den anlända. åter flyttar till norska hafskasten; . 4:o Saontavaa-astammen uppehålley sig under sommaren på fjllet Haldiskar, på grÄnsen mellan Norge och Finland, derifrån dercs renar dock ströfva ner till den två mil nedantör, be ägna norska hafskusten i trakten af Raid sens fjord och Kopfjorden. På denna färd medföljer ij cen betydligaste delen af äfven finska lappa nex renar, emedan rename under den hetaste delen al sommaren tyck hafva ett oundgäng ligt behof att vara I n rheten af bafvet, men de fönska lapparae sjelfva stanna äfven sommartictert Avar på fjelhyggen, hvilken dei anledning af iörbudet icke våga öfv i Det r enbetesland, hvarje stam begagnar, kunde icke närmare bestämmas, emedan lapparne oupphin ligt ombyta sådant. och stora sträckor af lande t icke äro med namn utmärkta. De tvi I sistnämnde stamniarne utbreda sig öfver hela finska Enontekis lappmark. Till sv ar A framställd fråga, huru länge sven: ska lapp ar begagvat bete å finskt område, yttrade alla s amtliga, att sådant skett sedan urminnes tider., och att ingen ens hört omtalas ett anI; snat förhållande; hvarjemte äfven upplystes att sde svenska lappar tillhörige rendjur, hvilka beta å finskt orråde, under de sista tjugo åren fördubblats. Finska Enontekis lappar lära dereI: mot icke begugna bete på svenskt område. Lapparne upplyste dessatom, att norska lappar från Koutobeino ned ett antal af minst 5010 renar nyärstiden inkomma på svenskt område vid Palojoki, beläget 4 mil söder om Karesuaudo kyrka, hvarefter de begagaa samma betesland som Köngämistammert.Omkring 1000 renar öfwervintra i Karesuando, Jör vården af hvilka renar lapparne erhålla ef toning af renarnes egare. jessa norska la ppar uppehålla sig endast så Jång tid på finskt område, som fi dem är nödvändig för att komma från Norge till Sverge och tversom, 8å att norska renar icke begagna bete på finskt område. Likväl förmälde finska nybyggare, att 8 tv!! 10 hu-håll :från Koutokeino lappmark med ett renantal af -omkring 8000 pliga uppehålla sig pm gränsen imellan Koutokeino och finska Enontviis lapp: mark samt derstädes olofligen låta sina enar beta på finskt område, hvarefter de beytifva si bort, då de erhålla kunskap om ved embe :smyndighet från finska sidan är stald p resa ti Il samma trakter. Lapg arne kunde härom icke lemna annan tv VPplysning, än att möjligen en och annan norsk Japp men! sina renar olofligen betade på finskt -område, n ten icke till så stort antal som Nnybyggarne upp gåfvo. Någon närmare upplysning y härom kum!e icke nu vinnas, emedan ingen norsk lapp var tilstädes. Om vid. grönsregleringen mellan Sverge och Ryssland och vid då verksvillda egoregleringar, mågon öfvrenskommelse träffats om lapparnes ömsesidiga betesrättigheter; sade sig samtlige icke veta något. Alla dessa uppgifier förklarade de sig beredda att med ed feista I händelse sådant skulle erforras. Slutligen och! på gjord förfrågan, om någon fiendtlig sinnes.s ämning, I enledning af nu märkta förhållarn! en, uppstått mellan befolkningen i Sverge oclr Finland, eller på ömse sidor af Muonio elf, svaxade de, att så ant icke kunärkas. utan förklarade tvertom såväl lapvar som närvarande nybyggare att de önskade XT fortfarande få lefoa i fred och sämja med hvarandra, hvartill de ock af domaren uppmar nades. . : Detta är hufvudinnehålle af de upplysningar, som vid den märkliga ransakwingen erhöllos, och hvilka sk ola utgöra ett aktstyex el Ile underhandlingaz; sor 9 till följd derat otvinvelaktigt komma as fortsätte !8 mellan svenska och ryska regerinarne. a 7 Man finner således af denna unåerstyning, dels att skadan icktv inskränker sig till fask egendom, utan drab bat svenskar i lika hög gl, dels att denna skada måste sökas både och isyRMerhet uti förbudet att öfverskrida gränsen, hvarigenom Japparne ej kunna ta vara på sina renar i samt äfven i den oregelbundna gränsen sjölf. Skulle nu så van I att ryssarne funne sig föranlåtna att stänga nde äfven för svenska lapj ar, blefve naturlig villervallan ännu större. mellertid kan det bli en fråga, om ryssarne ega rättighet dertills Vi ro nästan att konventionen 1809 innebåiler några bestämmelser i detta fall, som ryssarne ieke uta, att kränka traktaten kunna öfverträda, och vär regering skall säkerligen icke undertåts att föra den ryska detta ti minnes. Bäst vore naturligtvis t Ryssiand v skapligen afträdde den närgångna giken. Ställer elet svårigheter dere mot, bevisar dettas det vill sålla såret öppet, för alt efter. råd och lägephet hegagna sig al amputationsknifven. FRANKEIKE? Ryska gesandiskapet ex Av yndat att Hillstalja par sertidoingarne afskrifter af sina Warechaute!egrammer om den öfver Lan FOP SHE