Aftonbladet – 28 mars 1863, sida 2

Le jour viendra. n Nog länge i Weichselns skummande flud G Kossacken har vttnat sin fåle, z Och tärå af de ädla martyrernas mod, 5 Men qväfd bland de nattliga skyar i blod, M Den heliga frihetens stråle Nog länge förtravpats, Polonia! — Ja, Nog lång var din natt, men — le jour viendra! b Bland grusade städer och byar du går s Och gråter ditt nesliga öde: d Dig kransen är sliten ur fladdrande hår, På blodiga grafvar du suckande står; (1 De vakna ej meca — de döde, n Och dignande bära de lefvande än 3 Det ok, som förtrycket dem smidde igen. Oj; finns ingen räddning? — För frihetens skull f: Förgäfves martyrerna blödde, I ammunition; men Europasskall — hoppas vi —I Förgäfves de Uralska grufvornag gull h De tvungos att bryta — och fädernas mull N Förgäfves med offer de gödde. r Än sofver dock hämnden och jätten med hot Har satt på Polonias skuldra sin fot. d Och gamarne komma från öster led n Och spana i sider och byar: AN De slå med ett skri uppå rofvet ned, k Ej värnar familjens och hemmets fred, I Och fasan hvar dag sig förnyar. e Nu res dig, Polonia! Krossa med harm I De kedjor som hittills ha fjettrat din arm. 8 Hvarhelst än ett hj: rta för friheten slår, c Ett altar för Sanningen flammar, Från Albions strand till Hesperiens vår, n Der Juli-kolonnen på grafvar står, Biand Thules lyckliga stammar; — Europa, med bäfvande ångest dervid, Med klappande hjerta, bevittnar din strid. Och välnader skrida nu fram för din syn. Se — minnets ingar blinka. Det blistrar, det ljungar vid österns bryn, Af flammor delas den hotande skyn, Och Praga och Ostrolenka De mäktiga skuggor ur grafvarne vä De nalkas — med blod på sin offer drä mm a m De ropa, att frihetens morgon skall gry, Fast natten ännu dig omtöcknar. Förtvifla ej! Redan han strålar ur sky, Och österns gamar med bäfvan fly Tillbaka till steppernas öcknar. i —07e Det flammar, det gnistrar! Polonia, ja! Din morgon ren flammar; — le jour viendra! H. Bon. Furst Czartoryski besvarade denna skål för Polen med en annan för Sverge. Vi beklaga att vi endast matt kunna ätergifva i detia tal, som hölls med hela den nationella I hänförelsens kraft, med hela inspirationens ärma och med en vältalighet på en gåvg så hänförande, att den kunde elda äfven skeptikern och tillika så enkel och klar, att hvar och en som det allraringaste förstod franska språket, måste fatta och sentera dess innehåll. Den ungefärliga gången at detta tal var följande: H M. h. jag beklagar på det högsta, attjag icke förstår edert vackert klingande tungomål, så att jag skulle kunna närmare uppfatta och besvara de uttryck, i hvilka en högt aktad svensk man nn egnat en skål åt mitt älskade ernesland. Men redan af den ton. i hvilken han talat, redan af det stormande bifall, hvarmed I helsat Polens med ädel värma uttalade namn, kan jag sluta till hans och till edra känslor för den bolska nationen, och jag tackar er ur mitt hjertas ionersta djup för dessa känslor och för det vätt, I hvarpå de här uttalat sig. Ett århundrade har snart förflutit sedan Polens styckning börjades; men i trots af tidens längd, i trots af Siberien, af Kankasus, af knut, af fängelse och landsflykt, har känslan aldrig ett ögonblick s Den nn lefvande generationen d i träldom ! eller på fremmande jord; derta oaktadt har den: bibehållit ren och oblandad denna patriotism, som ingenting kunnat skaka och som aldrig skall ; utslockna, förrän den siste polacken utgjutit sin sista blodsdroppa. (Lifliga bifallsrop.) i Hvad Polen lidit, det känner hela verlden. i Det har varit en lång martyrdom, och genom den har Polen visserligen försonat hvad det fordom felat. (Ja! Ta! i Trenne gånger har Polen trott sig se befriel;; sens timma skymta fram för sin blick, trenne gånger har det försökt skudda af sig de förtrycfande barbarernas ok, trenne gånger bar det! dukat under; men aldrig har det förlorat modet, i aldrig bar det någonsin tviflat på sin saks riättvisa, aldrig har det misströstat om framtiden. Likväl har hvarje necerlag dragit med sig nya förföljelser, oket har blifvit mera tryckande, I och tyranniet ännu outhärdligare. Nationen har Löjt sitt hufvud, har anropat Gud, att han måte påskynda befrielsens timma, har fördragit allt med tålamod och undergifvenhet. I Allting i denna verlden har dock en gräns, och nationen, dritven till det yttersta genom förföljelsen, har ånyo rest sig som en man, utan andra vapen än sin förtviflan, utan annat stöd än sin goda rätt, i Det skulle vara mycket grymt om nationens hopp äfven denna gång blefve gäckadå Vej mina herrar, nej, det är icke möjiigt! äro nu helt andra, och Europa befinner sig lyckligtvis icke i samma ställning som för trettio år sedan År 1831 var det icke så mycket de ryska armåerna som kufvade uppresningen; det varsnarare de andra regeringarnes likgilighet som qväfde den. Man hade då för detta arma Polen ! hvarken ett ord af uppmuntran eller ett hopp: för framtiden; man nekade det allt moraliskt understöd. Polska armen kunde vinna bataljer, men den kunde icke grundlägga en varaktig sakernas ställning, utan att ega Buropas moraliska s bistånd. Och hvad gagnade det Polen att vinna j, bataljer utan detta bistånd? Men år 1831 afi? gjorde kabinetterna efter godtycke nationernas j! öde, och de stodo alla, mer eller mindre, under inflytande af en egoistisk och skuggrädd politik, j I som ej tänkte på annat än att undvika hvarje it I i I il NN t id s 1 förveckling för det närvarande, utan att taga i! betraktande vådorna för framtiden. Omständigheterna hafva väsentligen förändrats under de trettio åren som sedan dess förflutit: den allminna opinionen har blifvit en makt, som man nu för tiden mäste taga med i räkningen, och i som sålunda har omflyttat politikens grundval. ) Äfven nu, lika väl som 1831, skall polska häi ren vinna segrar, fastän den är ensam, fastän den knappast har några vapen och nästan ingen ieke handla såsom det handlade 1831. Hvad Polen nu begär af de andra nationerna, liksom det begärde det 1831, är icke att de förklara krig, icke att de sända sina armåer, utan endast tva På itt krafti. a e att de gifva Polen sitt kraftiga moraliska under-j stöd, och gifva det öppet, fullstundigt och utan j! förbehåll. i , Det är fördenskull mina herrar, som hvarje i I vittnesbörd af sympati är så dyrbart för Polen, it och dubbelt dyrbart när det kommer härifrån. Sverge och Polen äro förenade med hvarandra icke blott genom folkens ömsesidiga sympati, utan äfyen genom geminsamheten i intressen. (Ja, ja!) Dessa så betydelsefulla vittnesbörd om Lb sympatier för Polen, hvilka nu uttalas på ett så leklatant sätt i ett land som är fritt, som: är lyck: ligt och hyars konung städse går hand i land; ned sitt folk, cdessa vissnesbörd om sympati unpa icke annat än frambringa ett lifligt intryck på Weichselns stränder Ika väl som på Newas. r Se der, mina herrar, anledningarne hvarför jag i j af hela mitt hjerta, pch jag vågar säga i alla mina landsmähs namn, tömmer denna skål för I Sve ges mg, fur dess ära, för dess storhet! I Det är öfverflödigt att säga, alt detta tal I framkallade en väldig storm af entusiastiska i bifallstecken. i i 8 -oh Sedan middagen och de officiella talen voro slutade och sedan man en stund konverserat i Hl ssalen och tillgränsande rum, framsatjie bålår Och föreslogs flera ar, ätföljda af tal, hvilka länge längslade allmänna uppi märksamheten. I Riksdagsfallmäktigen Per Nilsson i Espö uttryckte i hjertliga ordalag sina och det i svenska folkets sympatier för de förtrycktax: ir en skar med den första k käriekerig r imvangs illusigasr och f EJ 8 8 hoppas på genkärlek, då låna ansigtsdragen från bjertat ett eget återsken af sällhet, Som ör det vanligaste ansigte vackert. Tiden emellan pingst och midsommar var det äret ganska kort ach Pppia 52 endast a