Aftonbladet – 28 mars 1863, sida 2

mla romersla vägar, i sekler begrafna ochjr nytt framkafda i dagen, befinnas ännu nästan I 1 kadade, så kunna ock andens vägar nationerna I 1 rellan, för en tid afbrutna, lätt nog återställas. 1 pet friheten eller döden! som vi nyss hört: djupet af Polen, har funnit ett mäktigt gen-l: id i hela värt land, varma sympatier i allas : ertan. l Den ädle representant för Polens heliga sak, i m vi nu se midt ibland oss bär ett namn, kärt I c 6 N s ; i uten. Men vi veta ock, att likasom sl r hvarje polskt hjerta, kärt för frihetens r i alla land. Den frejdatie Czartoryski s n har spelat en stor och ädel roll i sitt fäder;slands historia Det var en Czartoryski, som et patriotiska partiet vid sista konungavalet le upphöja på Polens tron, då det ryska inrtandet genomdref den eländige Stanislaus Poåtowskis utväljande. I alla skiften har denna la familj städse orubbligt följt samma politisa system. Ått sammanknyta landets yttre potik med vesterns hutvudsakliga iotressen, atti. ida upplysning bland massorna, attförvandla : olens urgamla adelsdemokrati till en konstitul; onel monarki, se der grunddragen af: Czarto-: skiernas system. Furst Adam Georg Czarto-: ski emottog ännu helt ung ur Kosciuscos hand : A sjelfva sjagfältet de tappras stjerna, orden . irtuti militari. Bfter att lång tid derefter, nemli1. on 1831, hafva blifvit bekliidd med det frigjorda ): kets högsta. värdighet, nedlade han makten då varkien började få öfverhanden, och gick att impa i ledet som simpel soldat under general omarino. År 1812 hade hans hroder, furst onstantin, som fransk general intågat i Moskwa ch derifrån till Warschau återsändt de polska morna, som förvarades i Kreralin. Och det är icke blott de manliga ättlingarne f denna familj, hvilka sålunda utmärkt sig. fven hos de ädla döttrarne af denna hjelteslägt ner man drag, värdiga Roms bästa dagar. fan erinrar sig ännu det sublima svar, som rinsessan af Wirtemberg — er faster, min prins gaf sin son, general i te tjenst, då denne fter 1831 års revolution erbjöd henne att åter ända till Polen, der hon skulle återfinna sin srmögenhet, sitt fädernesland, sin son: För wögenhet bryr jag mig ej om; fädernesland eger ag ej; min son vet jag ej af.t ; Och när man i fordna dagar till Catharina agellonica, denna poiska furstinna af en fam eslägtad med er egen, min prins, lemnade va: et af att antingen skild från sin gemål lefva på unglig fot eller att följa honom i fängelset. varade hon blott med att visa sin vigselring. wvaruppå lästes orden: Nemo nisi mors. Oc amma svar kommer att afgifvas af Polens ädla öner, om man vill föreslå dem att skilja sin sak rän fosterlandets. Ingenting annat än döden örmår skilja polackarnes hjertan från det som r dem kärare än lifvet: to, frihet och fosterjo d; lenna tredubbla magnetnål, som aldrig förlorar in makt att draga dem emot deras sträfvandens liga mål. Det är nu nära ett helt århundrade som man ett Polens politiska himmel inhöljd i en djup att, blott sparsamt tid efter annan upplyst af ågon enstaka stjerna. Men denna natt börjar wu omsider att törsvinna. Redan skönja vi der n morgonrodnad, ehuru ännu till hälften skymd ut moln, likväl bestrålade af dagens stjerna, väl innu under horizonten, men snart uppgående. a, le jour viendra! Detta er slägts ädla valspråk nin prins, skall sålunda blifva en verkligt Den dag skall komma, då Polen, för alltid frisjordt ur vilddjurens klor, skall uppstå pånyttödt och intaga sin plats bland fria och civilierade nationer. Det är med denna lysande förutsägelse, denna slädjande förhoppning, som vi nu här bland oss välkomna denne värdige representant af polska vationen, och som jag inbjuder eder, mina herar, att tömma en skål för furst Konstantin Caartoryski! Denna skål afbröts ofta af lifliga bifallsecken, och efter talets slut utbröt en storm if lefverop, hurrande och hviftande med räsdukarne. Bamtidigt utdelades följande verser: Den 27 Mars 1863. Se steppens skäggige, vilde sor, Som föddes fjerran vid gyttjig Don, Han vattnar vid Weichselns stränder Sin häst, till Europas hån. Ett sekel snart han förtrampat har — kilt Attilas häst i fordna dar — fill död och förvissning de länder, Som röfvarens byte var. Sobieskys och Kosciuskos land, Du fjettras af tyranniets band, Har e skall än du qvida Förqväfdt af våldets hand? Se Polen fostrar ju starke män, Hur länge dröjer Sanct Jöran än. Skall draken ej snart sig vrida, Förtärd af sitt gi Tyst! — Hörs ej ett ljud af hofvars dån? ommer fjerran sunvan ifrån, Säg är det kossacken som jagar, Berusad af mord och rån? Nej, nej! — Polonia vaknat har, Hon reser ånyo sitt standar, Hon ej mer i vanmakt klagar. Förtviflad hon svärdet drar. Ren halft förblödd lejoninnan låg, Hon allt fördrog — ten när sist hon såg Hur man röfvade hennes ungar, Då flammade heunes håg. Hon reste sig åter upp till strid, Hon reste sin mahn — då skalf dervid Europa med folk och kungar, Som suto i maklig frid. Hur kan det störa din sälla ro, Europas areopag? Mån tro Du ändock ett samvete eger, Der grämande tankar gro? Ja, ja, det lefver en rättvis Gud, Det kommer en 0 på hans allmakts bud, Då seklerhas verk han väger — Han kommer i flammande skrud. n kretsar han blott vid skogens bryn en hvita örnen — men snart mot skyn Han ville sin vinge höja, Mot vester spanar hans syn. En örn från vesterhafvets strand Han väntar — och ifrån nordanland Ett lejon — o skall det dröja? — Han känt dess ram ibland. Leoparden dröjer uppå sin ö, Den franska örnen vid vestersjö; Och Göta Lejon hvilar Med öppna ögon på fjellets snö. Men . den blöder ur öppva sår, Blod kostar vart ögonblick som går; Fast härjarens lie uar, Europa stilla står. Men folken ega också en röst, Den stiger nad makt ur vidgade bröst, Vårt hjerta käns förstoradt, Den bringar oss hopp och tröst. Den makten styre historiens gång, Den bryte ner tyranni och tvång, Än är ej Polen förloradt, Så ljode till slut vår sång! Furst Czartoryski svarade, äfvenledes på ranska språket, i ungefär följande ordalog: M, H. Det första steg jag tog på Sverges ord, då den ångbåt. på hvilken jag var omord, stannade i Ystal, beledsagades af roen Lefve Polen!4 Detta var mig ett godt örebud, och när de tillstädesvarande friviliga skarpskyttarne hade tryckt min hand, nde jag, att jag befann mig midt ibland ett erkligt vänfast folk. Och alltsedan dess har letta vänliga tillmötesgående icke ett enda ögonlick upphört. J konungaboniogen likasom i ondens hydda, öfverallt har detta välkomnande arit lika varit, godt, öppenhijertigt. De för mig och min familj så välvilliga ord, om nyss blifvit uttalade, ge mig anledning att är offentligt uttrycka min tacksamhet för det liga emaottegande jag rönt i Sverge. Varen ssede derom! m. h. att alla dessa uttryck f sympati skola inom Polen finna ett det liflisaste gensvar, och det är j mina landsmäns amn. som jag här ur djupet mitt hjerta hemvär eder min tacksägelse, Derefter lemnades ordet åt general Haze ius, som föreslog skålen för Polen med tölande orå: a RA ET BRT TT TD TA FR FEAT VE RER EE opponera sig emot hvad Gurli sade. Han sjorde det med denna öfverlä senhet i ton som utvisar, att det egna omdömet ansågs ofelbart och att från dess domslut fanns ej An annall