Aftonbladet – 27 mars 1863, sida 2

venhet, har det gifvit dem, som i hvarj fritt land i Europa sympatisera med det, nytt och praktiskt thema. Man behöfvern ej erinra om dess martyrer och begrårta des lidanden. En nation i vapen begär ej sak nadens reqviems, utan den verk! ga hjelpen handlingar. Och en sådan hjelp förklarad Londons medborgare i går det vara Eng lands pligt att lemna. Europa tillkomme rättigheten att tillhålla Alexander II att re spektera den förpligtelse hans farfar ikläd sig, samt antingen regera Polen såsom des. konstitutionella konung eller frigöra det Polen är de jure oberoende, äfven om Lan giewicz skulle förfela att återvinna dess obe roende de facto. I kraft af alla naturlig; rättigheter, alla menskliga intressen och sym patier, alla civilisationens grundsatser är sådana nationer som Frankrike och Englanc berättigade att göra påminnelse och prote stera mot den barbariem, som: drifvit et nästan obeväpnadt folk till ett dödligt krig Den makt, som vänder döförat till sådane maningar, är en makt, med hvilken inte civiliseradt samhälle borde umgås på vän skaplig fot. Å sin sida innebåller Morning Post, lord Palmerstons bekanta organ, en artikel samma ämne, för hvars innehåll vi väl re. dan i korthet redogjort, men som vi häl utförligare meddela. Tidningen yttrar: Det möte, som hölls i går i Guildhall i London till Polens förmån, var ett af dessa majestätiska uttryck af den allmänna me ningen, hvilka tala till Europas öra — hvilka tjena nationer till sporre och konungar till varning. Alla klasser voro representerade. Mötets karakteristiska kännetecken var framför allt en allmän enighet. Genom möten sådana som dessa låta regeringarne leda Tsig. I ett konstitutionelt och med sjelfstyjrelse begåfvadt land är ministern genom sjelfva vilkoren för sin tillvaro förbunden jatt hörsamma nationahi!jans bud. Dip!omatiens former kunna fordra ett mera hofsamt språk, tjensteansvaret kan föreskrifva ett mera försigtigt uppförande, men den stora viljeyttringen måste uttalas på ett omisskänneligt språk. Englands sympati är med Polen. — Tiderna förändras samt vi och våra förmögenheter med dem. Det är omöjligt att ej minnas att det otympliga ryska riket ännu icke hemtat sig efter Krimkrigets stöt... Czaren borde i tid taga råd. Han kan ännu genom en högsta ansträngning af rättvisa göra hvad som är rätt och göra Polen fritt. Om han ej gör det, må han taga sig till vara för obefogade rådgifvare och för de dåraktiga statsmän som. kunnå söka öfvertyga honom, likasom de öfvertygade hans far, att Frankrike och England ej skola handla gemensamt. Kabinetterna kunna vara af olika mening om en not; hr Drouyn de Lhuys och lord Russell kunna möjligen icke följa samma politik i samma ögonblick. Kejsaren kan ej önska krig, och säkerligen skall lord Palmerstoa eller hvilken engelsk minister som helst alltid göra sitt bästa, för att afvända det. Kommersiella intressen kunna råda till fred: och nationer, likasom individerna, ledas i allmänhet af sina intressen. Men den allmänna meningen i England och i Frankrike är den verkliga suveränen, och nationerna och deras meningar beherrskas ofta ännu mera af passionen än af intressena. Vi skrifva allvarliot för fredens sak, då vi gilva kejsarens af Ryssland rådgifvare denna varning. Beviset på hvad vi säga innefattas i dagens redogörelse för mötet i Guildhall. Detta möte petitionerar hos parlamentet att afbryta de diplomatiska förbindelserna med Ryssland, och förklarar att det förverkat all rätt att besitta Polen. Dessutom voterade mötet en vältalig adress till. polackarne, hvari den sak för hvilken de strida på allt sätt gillas, den Högstes onelse nedkallas öfver dem, samt det aras att Svi på det ifrigaste bemöda oss att göra allt hvad vi kunna för att bjelpa och bistå dem.4 Ett stort folk kan ej föra detta språk, utan att ikläda sig ett sanska svårt ansvar, och om vi rätt tolka lagens tecken, är den engelska nationen ej blott redo vogen, utan längtar efter alt göra let. På detta stora möte voro pärer och nedlemmar af underhuset, prester och allermen, sjömän, krigare, handlande, stads. nnevånare och män af alla stind närvaande. Deras röst var enstämmig och h igjuåd; och ew vältalig kör af sympati upptämdes jemte den af Englands qvinnor, tiryckt genom Floreuce Nightingales milda ch alltid aktade stämma. När män och naglar tala, så tillkommer det regeringen ut lyda. Ingen minister skulle våga inkata sitt land i krig blott derföre, att hans jerson!iga känsla drifver honom dertill: nen det är någonting, helt annat, om naionen visar en icke oberedvillig lots den urs han skall styra. Det vill synas som m engelsmännen beslutit sig för kraftig andliog. Vi skola ej få krig i dag eller i :orgon, men vi skola taga steget ut på enna väg; och ej heller kan det betviflas (t andra nationer ba en lika liflig känsla om vi af den oförrätt, som begåtts mot olen... Englands och Frankrikes passioer hålla först på att vakna. En storsinad handling skulle blidka dem samt tillirsäkra Polen lycka och Ryssland trygg et. Må kabinettet i Petersburg mottaga liga råd från uppriktiga vänner och fatta tt beslut, medan det ännu är tid. MEJLEN dd en 0 mm — SS Samtliga riksstånden fortsatte i går afn behandlingen af statsutskottets utlåtande rande anslagen till landtförsvaret, I afseende på begärdt ansleg till en ridola stannade borgareoch bondestånden d samma beslut cam nrastastaåndat 2 fru