Aftonbladet – 26 mars 1863, sida 3

ken af det gamla, att hon tyckte sig se ett bevis på huru väl han förstod benne. Gurli tog också tigande vägen ut på terrassen. Stefan följde henne, görande en hop frågor om hennes resor m. m. Gurlis svar blefvo korta. Helt plötsligt afbröt hon det något tröga samtalet med de orden: Du skref mig till straxt efter min afresa att du återsett den mörka qvinnan. Har du sedan dess hört något af henne? Nej. Stefan rynkade ögonbrynen. Hvad menade du med den varniog du gaf mig i ditt bref? Ingenting annat än att hon lät undfalla sig ord, som utvisade atthon ansåg sig förorättad. Jag har likväl den ölvertygelsen att hon icke är rätt klok. Jag är af samma tanke, sade Gurli. Stefan såg på henne. Af hvad anledning hyser du en sådan förmodan. cAfven jag har återsett henne. Då vivid ankomsten till Göteborg inträdde i vårt logis, stod jag en stund vid ett af fönstren för att betrakta rörelsen på gatan. Tvenne qvinnor passerade långsamt förbi. Den ena såg upp till mitt fönster, och jag igenkände samma ansigte som jag sett vid min styffaders dödsbädd. Utan ett ögonblicks dröjsmål kastar jag på mig hatt och schal och skyndar ned. Jag lyckas verkligen hinna upp dem, och vidrörande den färgade qvinnan, sade jag på engelska: Ni har sökt mig, milt namn är Falkenstern. Hvad önskar pi af mig?t4 Hon fästade sina svarta ögon på mig och mumlade: Falkeöstern är -död.4 Derpå fattade hon sin följeslagerskas arm och ville aflägsna sig. Då jag det oaktadt följde dem, sade den sistnämnda helt vänligt till mig: teLemna oss. Er närvaro skulle endast fram: kalla ett anfallt; och med dessa ord skyn