Aftonbladet – 26 mars 1863, sida 3

hvarför du låter den der taflan hänga qvar, vitrade en röst bakom henne. Stefan ! utropade Gurli och vände sig om. Du här — redan! tillade hon. eRedan, upprepade han. Det var ett eget sätt alt välkomna en gäst. Jag vill likväl, sköna kusin, lugna dig med den underrättelsen, att jag ännu på ett par veckor ej såsom sådan kommer att inlogera mig här. — Jag är för närvarande på orten så som biträde åt häradshöfding O —, och först då tinget är slut kommer jag och slår upp mina bopålar på Birgersborg. Jag har likväl, som du eger, tillåtit mig att göra dia en visit, för att helsa dig välkommen till din stolta borg. Stefan förde Gurlis hand till sina läppar på ett ridderligt, skämtsamt sätt. Och emottag du min tacksägelse, sade Gurli. Jag är så ovan vid att kläda min erkänsla i ord, alt du får förlåta om uttrycket deraf inskränker sig till ett enkelt tack. tFör hvad? För det hoplappade korset, kanhända ?4 Alldeles. Det var så vänligt af dig att bereda mig denna kära, kära öfverraskning. u Jag fruktar, Gurli, alt du i den der bandlingen inlägger mera än den ionebär. Jag sökte ej dermed öfverraska dig, utan endast alt så godt sig göra lät skaffa dig en ny vän, sammansatt af den gamles bitar, fullkomligt väl inseende, att då du valt en sådan af sten, vore det en grymhet af ödet att ej låta dig behålla den.4 De kalla sarkastiska orden gjorde ett plågsamt intryck på Gurli, isynnerhet då de uttalades om ett föremål, som var så heligt för hennes hjerta. Hon hade erfarit en så angenäm rörelse vid underrättelsen att Stefan rest detta kors och deruti inflickat styc