Aftonbladet – 26 mars 1863, sida 2

I till modrens graf i stället för det som åsk förstörde året förut. Tant Catharina småmyste heit godmo med en slug min, under aet hon åhörde bi rättelsen härom. . Den, som sett Gurli skämta med gumman, skulle knappast känt igen henne då hon med sänkt hafvud vandrade den lilla skogsvägen fram till kyrkan. Hon inträdde på kyrkogården, med blieken sänkt och försjunken i tankar stod hon vid modrens grafkulle, utan att en enda gäng ha lyftat ögat från marken. Det var som om hon bäfvade tillbaka för att se på den toma platsen, der det kära hvita korset stått. Hon suckade och såg slutligen upp; men i detsamma undföll henne ett utrop af öfverraskning och glädje. Der stod ju det gamla korset, den kära, tysta vännen alldeles sådant som det alltid stått der. Tant Catharina höll på att gifva husmarpsellen några föreskrifter med afseeg2e på middagen, då dörren till hennes zum häftigt rycktes upp och Gurli, varm och upphettad af den hastiga gången, kom in, utropande: Tant, hvem har rest upp korset på mammas graf?4 Stefan, naturligtvis, svarade tant Catharina. Mamsellen aflägsnade sig. eStefan, mumlade Gurli, och kastade sig ned på soffan. Och hvarföre?t Jag måtte säga, kära du, det var en besynnerlig fråga, ja, det måtte jag säga. Den är ej besynnerlig, sade Gurli, häftigt. Det var mig, icke honom det ålåg alt ... att ...6 Resa din mors grafstod. Visserligen; .men förmodligen önskade Stefan på detta sätt visa den stackars döda sin erkänsla för hennes vänlighet mot honom