Bref från Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 13 Mars. Innehåll: England och Frankrike i polssa frågan. — Lord Russells not till de makter, som undertecknat Wienerfördraget. — Reflexioner med anledning af samma. — Diskussionen i senaten öfver polska frågav. — Napoleons skrifvelse till ryska kejsaren och dennes svar. — Situationen för ögonblicket. — Underrättelserna från Polen. — Langievicz diktator. — Franska tidningarne om Ryssland, Sverge och Finland samt om mötet för Polen i Stockholm. — Nordiska artister i Paris. — Wibergs räknemaskin förevist för Napoleon. — Nordboernas fest för skaldem Andersen. — Andersen som föreläsare. — Violinisten Pook. — Festens demi politiska afdelning. — Politik och polis. — I gränd. . Man har i Frankrike blifvit ytterligt förbittrad öfver den politiska hållning England antagit under de sednare veckorna, och detta, som det vill synas, med rätta. Efter att hafva genom sina officiösa tidningar på det mest otvetydiga sätt uppmanat Frankrike att uppträda till Polens förmån och förespeglat det till och med landvinningar i ersättning för möjliga krigsomkostnader, kastar England med ens om, låter framskymta farhågor att Frankrike skall förstora sig, vägrar att förena sig med aetsamna i lämpliga framställningar till ryska kabinettet, underhandlar med Österrike om en motvigt mot Frankrike, för den händelse detta skulle vilja realisera sina aldrig öfvergifna rhendrömmar, och slutar med atti hänseende till Polen förklara, att dess öde beror helt och hållet på kejsaren af Österrike. Denna gång torde Frankrike ha större skäl än ofta eljest att utbrista: ?Trolösa Albion!? Och man har också ej sparat på ogillande omdömen öfver den Palmer:tonska politiken, som i närvarande stund står i öppen strid med engelska folkets sympatier. Emellertid ingingo i går underrättelser, som gåltvo vid handen, att lord Russell skulle hafva sändt en depesch till alla de makter, som undertecknat Wiener-fördraget, nemligen Frankrike, Preussen, Österrike, Spanien, Sverge och Portugal om en gemensam diplomatisk intervention för att af Ryssland utverka uppfyllelsen af detta fördrags bestämmelser angående Polen. Häraf vill synas, att England så mycket som möjligt är vill förebygga att Frankrike får en alltför betydande roll i spelet och tillvinner sig en alltför stor popularitet såsom målsman för de polska sympatierna i Europa. Det berättas att Sverge och Portugal redan gifvit ett gynnsamt svar på nämnde depesch, och att Österrike ej visat sig obenäget; men att hvad Frankrike beträffar dess svar ännu ej är bekant. Det örefaller dock son ett tomt gyckelspel att endast vilja tillhålla Ryssland uppfyllandet af Wienerfördraget. Polen kan och bör ej åta nöja sig dermed. Det kan ej, emedan let har ingen säkerhet för att ju icke de varbariska attentaterna mot dess nationalitet ortsättas än i en, än i en annan form; och let bör ej, emedan det i denna stund har la de europeiska folkens deltagande för sig ;ch är skyldigt sig sjelft att derpå draga rexel för den uppgöring med Ryssland, som wilkorligen förr eller sednare måste ega am. Detta är äfven opinionen härpå platen, och man har hittills från regeringens ida ej förmärkt någet missnöje med presens uppträdande i frågan. 1 öfrigt är man ortfarande i okunnighet om huru långt kej ar Napoleon kan vilja gå i sin verksamhet ör Polen, och man väntar med otålighet len diskussion i senaten, då Billault tros .omma att gifva regeringens åsigt tillkänna. Itt denna diskussion dag efter dag blifvit