Aftonbladet – 23 mars 1863, sida 2

skulle förgälfves komma att bönfalla hos ho nom. Förmiddagen upptogs af bestyr. — Allon hade uppdragit åt en af herrarne O— at åtaga sig hans befallning såsom arrangör! och derefter inneslutit sig i sina rum. Han blef ej synlig förrän på aftonen, då han endast på Bloms uj pmaning kunde förmås att gå ned till dansplanen. Han fann dansen i full gång och Gurli midt i hvirfveln deraf. Glad och yster, liksom hon ald rig. tänkt en allvarlig tanke, hängaf hon sig åt dansen. Alloa erfor en häftig smäria vid hennes åsyn. Gurli såg ut com den öfverdådiga glädjen i egen person, och hon var så vacker, act Allon aldrig funnit henne skönare. Dess bittrare blef det för honom att tänka, det han tycktes vara alldeles intet för henne. Allon hade önskat att kunna slita i stycken den ståtlige lnjtnart Brinker, egare of en egendom i närheten af Birgersborg och ogift, hvilken nu förde Gurli i valsens hvirfvel. Allon hade aldrig förr känt en sådan sky för den vackra martissonen som i detta r-onblick. Himlen allena vet hvad han de tillåtit sig för dårskaper, om ej valsen jugit slut och Gurli kommit fram till honom, sägande med sitt mest intagande leende: Jag fruktar att icke hafva varit rätt beskedlig i i dag emot dig, köre, käre Allon; nen de obehag förmiddagen hade för oss söra vi bäst uti att glömma. Tycker du ej det? Om Gurli varit behagsjuk skulle hon ej it silt ansigte kunnat gilva ett vackrare utryck än hon nu gaf. Hon hade ej bättre kunnat lyckas än hon nu gjorde i att bea de ouda makter som beherrskade Allon. Hans utseende förändrades. Vid olljuset af hennes vänliga blick flydde kuggorna från hans panna. Gurli var hela aftonen blid och intressead af ingen annan än bonom. Hon danade och promenerade med Allon och viade för första gången helt oförstäldt, att