Aftonbladet – 23 mars 1863, sida 2

tildess han ånyo med någon hänsyftning om sina känslor uppväcker min fruktan för en afgörande förklaring. Ilvad skall jag väl under slika förhållanden göra annat än undfly den fara jag fruktar, tilldess jag är säker på mip egen känsla.4 eMena under tiden hoppas han. Har du tänkt på hvad det skall bhfva af Allon, ifall han en dag skulle finna sitt hopp gäckadt? 4 Nej, kära Elisabeth, och sannerligen har jag ieke fullt upp att göra med och tänka på hvad det skall blifva af mig sjelf, för att slippa sysselsätta min själ med tankarna på andra. Låt oss ej mera tala derom. Då vi i höst vände ryggen åt Birgersborg skola vi återtaga ämnet. a Ingenting aumärknisgsvärdt inträffade, utan dagarne gingo sin jemna gång. Man hade på Birgersborg ej mer än en uppgift, nemligen vöra dem så angenäma man kunde och orta tiden med alla möjliga förströelser. Der fanns ju en omätligt rik flicka, och anga män som täflade om att behaga och :oa henne, för att om möjligt kunna vinna vennes hand och, hvad rer var, hennes förmögenhet. Stefan var den enda som ej deltog i deras täflan. Han och Gurli förblefvo liksom rämlingar för hvarandra. Det föreföll som om de hade glömt den förtrolighet som appstått dem emellan efter förstörandet af Aenoas grafvård. Stefö höll i sitt sätt emot Gurli nåsarkastiskt och ofta nog skoningslöst :kande, då han talade om enues bizarra nycker, hennes egoism eller hennes fel. Gurli å sin sida var mindre granntyckt mot honom än mot någon annan, och om hon ågon gång tillbakakastade hans utfall med lit det djerfva öfvermod, som utmärkte henne, skedde detta likväl ganska eällan. Ilon undflydde i allmänhet alla strider med onom, fullkomligt medveten af att Stefan dem alltid blef segraren. (Forts)