otid förbittra det närvarande, då hoppet och framtiden tillhöra 0s3.7 Hoppet, Gurli?? Allon såg på henne. tCJa, jag loger ieke tillbaka dessa mina ord. De innebära mycket. Och litet, Gurli rodnade, och allt hvad jag för s tunden kan gifva dig. Och pu skall du lofva att ej under vär korta sammanvaro i år återtaga detta ämne eller söka påskynda händelsernas gång. Hon räckte ut handen. Du begär nära nog det omöjliga.4 Se hit, Allon, återtog Gurli, betrakta plantan der på rabatten. Den skall en dag växa upp och blifva ett praktfullt blometerstånd. Hoppet derom är trädgårdsmästarens glädje; han vattnar och värdar den, väntande tilldess den slagit riktig rot, fått knopp och slutligen blommor. Han Fager icke upp ståndet för alt se huru det gär, undersöker ej dess knopp för att utröna om den verkligen ämnar blifva blomma, uten han väntar tåligt tilldess den utvecklar sig sjelf, och då bryte er han blomman, fäster den vid sitt hjerta och är belönad för sin möda. Ett motsatt handlingssätt skulle ha dödat växten medan den var en späd planta. Du är en bra besynnerlig flicka, Gurli, stammade Allon och räckte henne handen; tdin makt ö!ver mig är derjemte så stor, alt du kan få mig till allt hvad du vill, blott du låter mig hoppas. Gt 7En dylik makt vill jag cj ega öfver digt, utropade Gurli hastigt. EMedvetandet derat ulle verka nedslående hå min sj Sjelf och sjeltständig till alla mina tankar och elor, kan jag endast skatta det som är ritt och oberoende. Dock, vi skola icke ala derom. Du lofvar sål atticke återsomma till detta ämne förrän ett år gått och vi ånyo vistats on tid.4 Har plantan då elagit ut till blomma?4 rågade Allon och kysste Gurlis hand. tFråga jorden der om den vet hvartill en skall utveckla sig. Den skall då