alfvilda asiatiska soldater, som, ursinniga fver guerillakrigets strapatser och gjorda wallgalna af det bränvin som de få, när det låses till förföljelse af insurgenter, icke lyda ina officerares befallningar, utan gilva Iritt opp ät sin barbariska mordlust. Fångna ska officerare tillstå sjelfva att de icke våsat undanrycka de vilda soldaterna deras fer, af fruktan att sjelfva blifva nederjorda. — Brefvet anför flera tilldragelser, ä namngifna officerare varit nära deran att lifva dödade af soldaterna, och då dessa ned våld befriat kamrater, som häktats för subordinationsbrott. Den 11 dennes hade Longiewicz åter becommit 1000 studsare med sabelbajonett; vergångnspunkten vid gränsen för denna sändning hålles naturligtvis hemlig. Under rasten i lägret vid Goszeza gaf diktatorn sin kär en ny organisation: infanteriet formerades på bataljoner af 750 man; hvarje bataljon har 5 kompanier, af hvilka 4 utas af liemän och den femte består af karpskyttar. Afven kavalleriet formerales. Truppernas beklädnad och förplägning ombesörjes af fruntimmerskomitterna, som ha representantinnor i lägret, hvilka eda förvaltningen. Dessa amazoner bära en dolk i gördeln. Såsom bekant är, finns ven en fullständig musikkår samt en fane. ältgudstjensten förrättas af presten Kaminski. En gammal polack, som stridt under Dwernicki och nyligen besökt det polska gret i Goszeza, beskrifver i Lembergtidningen Goniec de inkttagelser, han gjort i afseende å den polska armen. Soldaterna äro vackra, kraftiga, till större delen unga estalter. Deras drägt ser väl något brog och torfiig ut, men den anda, som Iyur de nationella kämparnes ögon, fördlar den materielia bristen. Om Langiewiez meddelar berättaren följande: Vid ingången till generalens boning stå 2 krafttulla kossinierer med korsade liar; detta är insurgentgeneralens lifvakt. Till venster ligger ett. rum af ordinär storlek, midt i hvilket ett ovalt bord står; vid detta sitta och stå många män, hvilka föra en så liflig konversation, att man knappt kan förstå. hvad som talas. Det är seniga gestalter och till större delen unga; men man upptäcker bland dem äfven solbrända ansigten med gråa skägg och hufvuden. Jag uppehöll mig ej länge med att betrakta dossa gestalter, utan spanade efter en annan, efter general Langiewicas. Der borta vik ändan af bordet, något åt sidan, sitter han, sysselsatt med skrifning, Oväsendet stör honom ej. 1 detta afseende lär han, enligt sin omgifnings uppgift, ha stor sinnesnärvaro. Han skref och besvarade på samma gång mina frågor, samt utdelade dessutom tlera order till åtskilliga officerare, som kommo och gingo. Hans svar voro korta och bestämda, och likaså hans botallningar. Slutligen lyfte ban upp hufvudet, och jag kunde betrakta honom närmare. Fullkomgt likgiltiga menniskor skola finna hans yttre vanligt, men mig behagade han afgjordt. Jag skall beskrifva honom så kort som möjligt. Han är liten till växten, något öfver 30 år gammal, mager, men muskelstark, hufvudet proportionerligt, hyn solbränd, men frisk, håret mörkt och sk et något 2lest, ögonen mörka och stora, a, till och med sköna, ansigtsutirycket i in helhet lugnt och slutet, såsom vanligt r hos tänkare. På hufvudet bar han en safirlärgad, fyrhörnig mössa med mörkt färskinnsbräm och hvit plym; vidare bar han stora polska stöflar, polska byxor och en mörk ezamara med skinnbräm; såsom utmärkelsetecken såg jag honom ha etttrefärgadt skärp; ett sådant utmärkte dock äfven flera officerare, hvaremot andra voro prydda med endast tvåfärgade (hvita och röda) skärp. Efter mitt samtal med Lan. glewicz lärde jag känna Jezioranski, Ciewski och flera andra, som redan föryv vat sig ett örofullt namn, bland GQessa äfven fröken Pustowojlow, hvilken ser ut om en smärt, brunett yngling, bär karlder, deltager i alla gtrider och flyger fram på sin häst lik en fågel. Hon är allmänt afhållen och aktad för sin tapperhet och glädtighet. Slutligen måste jag, för att fullänga taflan, äfven tala om den kapucinermunk, som, på samma gång fältprest och magasinsförvaltare, trots sina mångfaldiga bestyr alltid är vänlig, anspråkslös och munter. Öfverhufvud taget har besöket hos Langiewicz gjort ot mycket fördelaktigt intryck på mig. Jag fånn icke resignationens, utan eaergiens belåtenhet. Det diktatorspåbvå, hvarigenom den naionella civilregeringen i Polen ordnas, är ande lydelse: XI nationens namn. Marian Langiewice diktator. I kraft af påbudet i det den 10 Mars 1863 i Goseza daterade manifestet tillsätter jag en nationel civilregering samt förordnar och förkunnar dess organisation och makt på följande sätt: Art. 1. Den nationella civilregeringen skall bestå af fyra afdelningar: krigs-, finans-, inrikesoch utrikes-afdelningen. Art. 2. Denna regering skall tillsvidare förbli hemlig. Art.3. Alla förordningar och befallningar af diktatorn, hvilka angå ledningen af och området för civilärenden, utgå direkt till den nationella civilrögeringen, och denna skall låta fortställa dem till de underordnade myndigheterna genom vederbörande dirigenter. Art. 4Alla förordninar af den nationella civilregeringen utfärdas i diktatorns namn, i kraft af nämnda regering gifven fullmakt, Art. 5. Diktatorns förordningar till den nationella civilregeringen skola vara kon-trasignerade af en af hans sekreterare, hvilkens namn blifvitoffentliggjordt. Dessa sekreterare utniimnas genom en förordning, samtidig med detta dekret. Art. 6. Jag utnämner genast tillsvidare 3 kommissarier hos den nationella civilregeringena nom inrikes departementet, hvilka äro den naja civih i gen underordnade och skola k