— i UChristinehamns Alteranda pberattas: Vid sammanträde med härvarande skarpskytteförenings bestyrelse sistlidne tisdag anmäldes ett nybildadt korporalskap, bestående af 18 man, vid Wassgårda bruksoch landtegendom, hvilket kommer att utgöra det fjerde af Christinehamas och Warnums skarpskytteförening. — Februari månads kopparinvägning vid Falu kronovåg har utgjort 1054 entr 71 5, allt af storgrufvemalm. AE — Falu Tidning berättar: För några veckor sedan nedslog i Lima socken en stor örn på en i ett s. k. SJucklider stående get. Getens egarinna, en äldre qvinna, ville icke utan strid afstå sin get, utan hastade, beväpnad med en stake, till dess försvar, och lyekades äfven med några väl måttade slag ifva örnen bane; förmodligen hindrades roffågeln af det inskränkta utrymmet att höja sig till flygt med sitt rof eller att till sitt försvar använda vingarne, hvilka ega en nästan otrolig styrka; som hans klor sannolikt voro för djupt inslagna i det utsedda rofvet, kunde han ej heller använda dessa fruktansvärda försvarsvapen. Örnen — en ståtlig kungsörn — med öfver 3 alnars afstånd mellan vingspetsarne, utgör nu, uppstoppad, en prydnad för Falu elementarläroverks museum. Denna tilldragelse påminner om en annan, som för omkring fyra är sedan passerade inom Svärdsjö socken, der en vallgumma, som såg en björn sluta en åt henne anförtrodd get i sina ramar, oförskräckt angrep nalle och, i brist på annat tillhygge, så oförtrutet örfilade honom med sin gamla halmhatt, att skogarnes konung förbluffad släppte sitt rof och slog reträtt. — Man läser i samma tidving: Från Upsala har i flera tidningar berättats, att tre studenter företagit en skridskofärd till Stockholm. Äfven från Falun hafva för kort tid sedan ett par yngre officerare vid Dalregementet företagit sig en likartad och ungefär lika lång skridskofärd, öfver de genom smala vattendrag sammanhängande sjöarne, Warpan, Grycken, Tansen m. fl. till Rättvik, der de hurtige martissönerna såsom hvila efter sin dagslånga färd togo en rask svängom med bygdens till ett bröllop samlade tärnor. ee — Vi omnämnde nyligen att tvister om betningsrälten åter uppstått på gränsen mel lan de svenska och ryska lappmarkerna. Vi finna nu i det sednast hitkomna numret af Norrbottens-Kuriren en t framställning så if dessa g anledning i allmänhet som särskilt af det fall som nu hotar med nya förvecklingar. NorrbottensKuriren berättar: Gränseregleringsfrågan synes ännu en gång kunna komma till notvexling mellan kabiaetten. Äfven nu, såsom många gånger förut, gäller det de arma lapparne, hvilkas väl vid Iimpligatillfällen tyckes ligga vederbörande varmt om hjertat. Saken förhåller sig som följer: Då ryska regeringen icke lyckades genomårifva sina fredliga afsigter att få några oansenliga byggnader uppförda vid Warangerfjord, påbjöd den gränsens spärrning för norska lappar. Detta låter sig mycket väl göra med lapparne sjelfva, men faller sig litet kinkigt med deras renar. Hade dessa sednare sjelfva fått bestämma gränsen, skulle de nog aktat sig för atttaga Muonio och Köngämä till råmärken. Vid en blick på kartan finner man att en liten rysk kil skjuter in högst upp mellan de svenska och norska statskropparne. Det är som skulle den ryska kroppr ha satt ändan af sitt ena lillfinger deremelan för att om möjligt kunna tränga in hela han: den. Då nu renarne, som naturligtvis göra sina af instinkten bestämda vandringar och icke kunna begripa att man måste gå en krokig väg när man har en rak att ta sig fram på, flockvis vilja helsa på sina svenska bröder, råka de att trampa på det inskjutna lillfingret, och då ömmar det troligen i hela kroppen. När ryska regeringen år 1852 vidtog sina mått och steg mot de norska lapparne och deras renar, lärer svenska regeringen hafva utlofvat användande af alla de medel, som stode till dess förfogande för att hindra gränsens öfverskridande. Emellertid var detta lättare sagdt än gjordt. Under sistförflutna året rapporterade nemligen guvernören i Uleåborg till finska senaten, att ej allenast de svenska lapparne med talrika hjordar, utan äfven en mänga norska lappar, hvilka brukade gå öfver på Sverges tillgränsande område, derifrån för in i Finland, för att begagna dess beten. -Finska senaten har derföre ånyo vändt sig till kejsaren för att begära tillämpandet äfven på de svenska lapparne af de mått och steg, soma förut vidtagits mot de norska. Detta var icke merän man kunnat vänta. Myndigheterna på stället ha derjemte meddelat, att renarne äfven under förra vintern förorsakat kännbara förluster för de finska nybyggarue genom att förstöra deras ängar och höförråder, hvadan finska senaten anhåller om åtgärder, hvilka kunna göra slut på ett så olyckligt förhållandet. Vi behöfva icke tillägga att kejserliga regeringen ytterst ogerna skulle af omständigheterna se sig tvungen att gifva vika för de framställningar; som filldensamma blifvit gjorda angående förbud äfvenjför de svenska lapparne alt öfvergå på Finlands område. i Följden häraf blef slutligen en ordres till krönofogden i Torneå fögderi att hos domaren äska allmogens inkallande till tinget i Enontekis för att derom höras. Detta ting hölls den 9 sistl. Februari aft. f. domhafvanden, v. häradshöfdingen C. R. Norström, och vi meddela här de upplysningar som om samma tings förhandlingar kommit till vår kännedom. Till tinget hade på kallelse infunnit sig skilliga sveuska aybyggare, men derjemte fri igt äfven flera finska nybyggare samt en talrik samling af lappallmogen. Af lör: ören framgick, att icke blott svenska och norska, utan öfven finska lappars renar rit vållande till den skada, som tiilfogats tin nybyggare derigenom att renarne dels nedtrampat, dels uppatit åtskilliga stackar hö; men att samma skada derjemte arabbat svenska nybyg gare af finska lappars renar, och erkändes samstämmigt af beg.e partierna, att finska lappars renar lika mycket som svenska varit vållande till de uppgifna skadorne. Det erkändes dessutom att finska nybyggarne godtgjort sig genom att skjuta åtskilliga renar, tillhöriga svenska lappar, och att i Palojoks by på finska sidan sistlidne höst skjutits minst 60 renar, som tillhört både svenska, finska och norska lappar, och att dessa renars kroppar blifvit öfverlemnpa de till länsmannen i orten, som ä auktion försålt dem, hvarefter af de derför influtne medlen blitvit lemnade till dem som tan skada; Men som auktionssuamman med 39-60 rubel silfver öfverstigit skadeersättningskostnaden, förvarades dessa penningar hos nämnde lönsman. Lapparne anförde vidare att ända från den tid norska lappar förbjödos att med sina renar inkomma på finskt område, svenska lappars re nar årligen skjutits på finska sidan, vissa ör äna till hundradetal, hvilket förmodades hafva skett derföre, att de antagits tillhöra norska lappar. Detta hade egt rum vid de byar som äro belägna i den förargliga kilen, d. Vv. s. på den ömtåliga lillfingerändan. Alla Ilaganda nyhygrara vttrade deremot. att åtEE -2e v-cttnt t MMMMMTTt!NnNT-;t1r ,!1)TDTÖDT5D5)N)ÄTNN5ä7A Oo DU Arne mja OR AR RR BOM OA RÖR DD DV DT U———--R mo —— .---———--—..-———n—n———nzi1?l1DDLrvroe rnrrf —. Ii— LL.