Krakau, Langiewicz skulle vara sprängd och ha tagit sin tillflykt in på det Galiziska området. Skulle deremot olyckan bekräfta sig, kan man ej fördölja för sig att insurrektionen derigenom lidit en svär stöt. Langie wiez kår var nemligen ej blott den bäst, utan så godt som den enda verkligt organiserade; den hade på sednaste tiden erhållit ej obetydliga förstärkningar i vapen och ammunition, samt hade framför allt genom den kedja af smärre lyckliga träffningar den bestått med ryssarne fått en krigsduglighet, som, jemte det entusiastiska mod den delade med alla de polska skarorna, ingaf de bästa förhoppningar. Trots detta svåra slag är det dock på intet vis anledning att ge den goda saken förlorad. Dertill är resningen. redan för allmän och spridd på för många vidt åtskilda håll. Langiewicz skildras väl som flyende, men han lefver och är fri, och det skulle ej öfverraska oss, om vi snart finge se honom uppdyka antingen vid den kår som nyss i närheten af Konin slog ryssarne under Toll, i Podoliens bergstrakter, hos Sokol i Podlachien eller hos den starka insurgentskara som organiserar sig i Bielowiczerskogens sumpmarker. P. S. Sedan ofvanstående var uppsatt ibgår ett telegram från Krakau, som tyvärr lemnar det utom allt tvifvel alt Langiewicz, slagen, anländt till Galiziska gränsen, och sedan han fått afslag på en till de österrikiska myndigheterna framstäld begäran om fri passage genom det österrikiska området, det oaktadt med sina följeslagare begifvit sig in i Galizien, men der blifvit igenkänd, anhållen och förd till Tarnow.