nNala Så SlArKL på SIM CRENOSRAp al POILISK Sal. Det förekom främmande att se presterskapet kämpa om en fjerdedel i makten, och att detta ej skedde med likgiltighet, synes af den omso:g som användes vid tillsättning af konstitutionsutskottet, såsom af alla det vigtigaste; ifråga om de andra är man ej så noga, t. ex. det som skall behandla förslaget till sjölag. Presteståndet måste derföre upphöra såsom riksstånd. Borgareståndet representerar ej längre uteslutande näringarne, sedan det visat den vackra liberalismen att i sig upptaga äfven andra personer än näringsidkare. Det tycks derföre ock kunna mottaga sådana från landsbygden eller förena sig med andra stånd, gynnar dessutom förslaget och är benäget att välja med både stad och land. Der finnes alltså inga hinder för reformen. Hvad bondeståndet angår, lärer välingen der, i dess nuvarande torm, kunna vänta den bildning och insigt, som gerinflytande. Det har dock gifvit ett vackert exempel, genom att upptaga bildade ståndspersoner, och dymedelst vunnit i betydenhet och utsträckning. Jordbruksklassen bör på allmänna värf beredas ett i inflytande, som motsvarar dess stora numerär, och den väg det nya förslaget i detta afseende öppnar, är enligt all förhoppning den rätta. Då jordbrukaren kommer på samma rum som andra medborgare, skall den ensidighet eller standom trångsinthet, som varit en följd af isoleringen, försvinna. Om detta stånd upphör såsom riksstånd, skola dess bästa medlemmar ingå i nya legeringar med andra stånd uti riksförsamlingen. Det är klart, att representationen då blir mera fullständig och ett sannare uttryck af allmänna tänkesättet och nationens vilja. Största vinsten af det kongl. förslaget är att det gör rättvisa åt nu orepresenterade samhällsklasser. Reservanterna vilja hafva klassval, och anse detta vara säkrast. Men de hafva ej sagdt huru de skulle utföras, och alla försök som i den vägen blifvit gjorda hafva misslyckats, emedan de ej egde någon rot i allmänna tänkesättet. Folkskolelärarne, hvilka snart utgöra en långt talrikare klass än presterna, skulle t. ex. då ock ej blott fordra ett rum, utan detta dertill i förhållande till deras antal. Det är ett fel hos förslaget, att det s. k. strecket är för högt, så att de äro uteslutna. Men detta kan hjelpas efterhand, genom förbättrade löner o. s. v. Hvad nu angår att första kammarens konservativa karakter svårligen skulle kunna bibehållas, då ledamöterna icke åtnjuta arfvode, så är detta verkligen en brist, som bör afhjelpas. Men man behöfver ej hysa för mycken fruktan, då redan jett stånd gått in derpå. Landtingsvalen innei bära ej heller några vådor, alldenstund de utses ej blott för att välja riksdagsmän, utan j egentligen skola sköta de kommunala angelä i genheterna i hvar sin ort. Dess medlemmar I böra just derigenom vinna det förtroende, den erfarenhet och skicklighet, som fordras att utse första kammarens ledamöter. Så tillgår det uni gefärligen i Nordamerika, och har visat sig utfalla vida bättre än presidentvalet, som verkställes efter annan grund. Den delen af förslaget, som behandlar första kammarens bildande, är alltså god, och förtjenar ej det hån reservanterna egnat den. Man säger att många små jordbrukare äro uteslutna från andra kammaren; men så är det icke, emedan fastighetsvärdena stigit så ofantligt på sednare åren. Och skulle än någon blifva lidande, så är denna förjuli obetydlig, då representationsrätten deremot blifvit utsträckt till så många nya klasser. Det i är derföre orättvist att underkänna hela föri slaget, om någon enda nu representerad skulle i blifva utesluten, och tänkte talaren i detta afiseende lika med biskop Björck. Af Sverges några och åttio städer hafva blott 17 begagnat i sin representationsrätt, alla de öfriga hafva för: enat sig med nägon annan stad om riksdagsiman; men detta förhållande kommer nog att ; ändras, då ledamöterna få arfvode och kostnaIderna bli mindre. Man befarar, i fråga om ärendenas behandling, att andra kammaren ; skall blifva den första öfvermäktig i skattefrågor. Men månne det icke är rätt och billigt att den, såsom egentligen representerande folket, har i dem största makten? Det är på samma sätt i andra länder, t. ex. i England. Farhågan : för förhastade beslut genom den samtidiga behandlingen motväges genom beredningen i urtskotten. Hvad slutligen angår kyrkomötet, så : har det, om ej lagstiftande rätt, dock initiativ, j och dermed tillfälle att göra sin röst hörd hos K. M. och riksdagen, och det är svårt att ; komma längre. Det går väl an att framställa I fordringar, men om riksdagen vägrar uppfylla i dem, så är dermed ingenting vunnet, och det I redan medgifna är dessutom-nog för ändamålet. Man kan göra anmärkningar mot förslaget, men det är dock väl förtjent att tagas i grundligt : öfvervägande. Talaren rådde ståndet att icke underkänna det, på det ej ståndet må bära skulden för att ha motverkat en nödig reform. Minst kunde talaren gilla den stela konservatism, j som uttalar sig i reservationen, och den purism, i som förmärkes hos den högra sidan inom uti skottet. Dr Lindgren ville lemna en sammanträngd redogörelse för sina skäl att afstyrka förslaget, I då reservationen ej kunde komma in i protokolilet. Den nuvarande representationens brister äro kända och erkända, men en så brådstörtad förändring kunde väl ej vara nyttig och behofvet ej så trängande att få en ny, hvars grund vore så lös att den kändes darra under foten. Allas rätt att deltaga i beslut om landets allmänna langelt genheter, allmän valrätt m. m., sådan är 1 den vackra skylten som framkallat så stort biI fall, utan att ssnnolikt flertalet af dem som deruti instämt gjort sig reda för innehållet. Almän valrätt skulle vara den enda rätta grundsatsen, om ett finge vara lika med ett i menniskoslägtet och alla menniskor vore lika q7alificerade. Men det är ej så och kan ej vara så, ty könskilnad, frejd, ålder m. m. göra sådant omöjligt, och man nödgas se sig om efter några moraliska garantier vid val af folkombud. Så har det varit förr, men nu skall penningen utgöra den enda mätaren för medborgerliga rättigheter. Då principen sålunda redan är annihilerad, så är ock allmänligheten kastad öfver bord, och medborgarne indelas väl icke i yrken, men i tusende och hundrariksdalersmenniskor, och detta är i sanning en alltför svag garanti. Den föreslagn. census af 1000 rdr skall utesluta en stor mängd medborgare, och den af 800 rdr är jemtörelsevis obilligt hög. Den första kammaren skall väljas af landsting och stadsfullmäktige, d. v. s. af okända storheter, som ännu ej finnas till, ett förslag som man väl aldrig sett exempel på. Man har tre år på sig, heter det, innan nästa riksdag begynner, men hvad betyda tre år i ett folklif? Och dessutom hör man redan förhoppningar uttalas om en urtima riksdags sammankallande, för att sä mycket förr få förslaget antaget. Om än icke första kammarens flesta ledamöter blifva Stock holmsbor, så måste den dock ovilkorligen, tvertemot sin konservativa karakter, blifva mera rörlig än den andra. Hvad denna sednare angår, hafva städerna blifvit alltför styfmoderligt behandlade mot ln tRyfgnen, proportionen dem emellan är som 50 till 130, och likväl skola alla hafva lika rättighet! I fråga om ärendenas samtida behandling är första felet att den ena kammarens skäl ej kunna pröfvas i den andra. Den enkla majoriteten af båda kamrarnes sammanräknade röster i beskattningsfrågor är ock eftertänklig, då andra kammaren är mycket manstarkare. — Ekonomiutskottets borttagande skall i let tydligen medföra nedsättandet af en otalig mängd små utskott — presteståndet synes man ha velat vinna för förslaget, genom at i dess veto på riksdagsbeslut, gifva det ett kraftigare målsmanskap i kyrkliga ärenden än det nu eger. Men allt positivt åtgörande är likväl presterskapet betaget genom riksdagens initiativ. yrkomötets veto är dessutom förnärmande för H. M:t., skall bli förhatligt och har för öfrigt ingen garanti att få ega bestånd längre än de fö nio åren. Af omtanka för regenten och — nn 9 ronunnnnnnnnn— OR