Aftonbladet – 19 mars 1863, sida 2

seende till tidningens starkt anlitade utrymme, äfven denna gång blifva särdeles sammanträngdt. Akademiens direktör anmälte, att de skifteskartor, hvilka af kommissionslandtmätaren Dehlgren blitvit upprättade och vid London expositionen — utstältda, blifvit af centralkomiten till akademien öfverlemnade. Hr Christian Mathold, bördig trån Baijern, nu bosatt i Oskarshamn, som gjort sig fördelaktigt känd såsom skicklig humleodlare, hade anmält sig hågad att i humleodling meddela undervisning. Med anledning häraf beslöts att underrättelse derom skulle meddelas hushållningssällskaperna, hvars uppmärksamhet flerstädes redan är fästad på de ekonomiska fördelar som en rationel humleod:ing medför. I sammanbang härmed erinrade professor Arrhenius, att humleplantan vexer vild ända upp i Jemtland, och att den, rätt vårdad, lemnar rika skördar och af förträflig beskaffenhet äfven i vårt land. Uti en till akademien ingifven skrift hade brukspatron Nygren sökt ådagalägga, i strid mot den opinion som vid allmänna landtbruksmötet i Karlstad uttalats, att linodlingen, rätt skött, kunde blifva lönande, och vore förtjent af uppmärksamhet, sedan priset på bomull under de sista åren så betydligt stegrats. Professor Erdmann fortsatte sina högst intressanta föredrag rörande de geologiska undersökningarnes resultater. Vi torde enannan gång komma i tillfäl!e att för detta föredrag redogöra, ehuru det faller sig ytterst svårt alt göra det fullständigt, med hänseende till den mängd af iakttagelser, som hr Erdmanns föredrag alltid innehålla. Ryttmästaren von Möller, eom erinrade om behotvet för Sverges landtmän af en populär handbok i entomologien, föreslog att akademien skulle utsätta ett pris för en dylik handbok. Förslaget understöddes af kongl. sekreteraren Odelberg, professor Arrhenius, magister Eneroth och professor Boheman (som lemnade flera intressanta upplysningar rörande de skadliga insekternas lefnadsförhållanden, och erinrade om den stora vigten af att skydda småfoglarne, hvilka förtära en ofantlig mängd just af de insekter som anställa de största förödelserna på kulturvexterna). Doktor Gumaelius och kam-marherren Paijkull erinrade, att om den föeslagna handboken skulle blifva fullt ända målsenlig, borde den förses med plancher, hvarigenom den visserligen blef dyr, men desto mera upplysande, och trodde att, då akademien saknade medel för bekostande af en dylik bandbok, regeringen skulle befrämja densammas utgifvande. Professor Arrhenius höll ett föredrag om schäferierna och ullkulturen, hvarvid uppgifter meddelades om de åtgärder som till denna näringsgrens befrämjande vidtagits ända sedan början af 1500-talet intill våra dagar. Under denna tidsföljd hade får från olik länder införskrifvits dels för statens, dels fö enskildas räkning, och kraftiga åtgärder vid-. tagits för denna del af husdjursskötseln, hvilket deremot icke varit förhållandet på de sistförflutna d-cennierna. Synnerligast hade de finulliga schäterierna icke kunnat behörigen hållas uppe, än mindre fortgå i förädling. Tiden vore nu inne att söka vecka för spridandet af sådana fårracer, som äro utmärkta med hänsyn både till ulloch köttproduktion. För detta ändamål borde merinosschäferierna uppfriskas med blod af de för både kött och ull nu berömda franska tinulliga racerna, och för produktion af gröfre eller meczelfin ull, som numera har bästa och läitaste afsättningen, borde medel anvisas till uppköp af avelsdjur af de yppersta engelska färraceroa, samt dessa spridas enligt det system som akademien härom framställt i ett till Kongl. Maj:t ingilvet memorial rörande de åtgärder som böra vidtagas för befrämjandet af jordbrukets och boskapsskötselns vidare utveckling och förkofran. Statens och de enskildas fördelar kunde härvid bäst ses till godo. Racestammar af de bästa och mest omtyckta fårracer skulle blifva tillgängliga i landet, till korsning och förädling af landtracen, dymedelst att dessa stammer öfvergingo till enskild egendom, och nya sådana eller andra af lämplig be-skaflenhet successive inköpas, för att spri-. das och verka inom landet. Dessa inköp kunde med högst ringa uppoffring åstadkommas derigenom, att kronans äldre scheferier succesive försåldes till enskilde. ) (Forts.) ) De, som äro mera intresserade af denna fråga, torde vi böra hänvisa till en uppsats i profes sor Hjalmar Nathhorsts Tidskrift för Landthushållning, 1:sta häftet, deruti han till granskning upptagit akademiens förslag att försälja kronans stamschäferier, och anfört sådana skäl mot nämnde förslag, som obestridligen förtjena all uppmärksamhet. Not af referenten. XV53 arvinpa Snava att valat af atadefnllmiälr.