Aftonbladet – 17 mars 1863, sida 2

nde på hufvudet. Stefan Gurii böjde j forifor: tHade du och jag genom någon verklig ömhet cher djupare känsla at tacksanshet varit fästade vid den döde, skulle vi be traklat hans sista önskan som en helig pligt; men nu åter kunna vi ej lägga någon särdeles vigt dervid. Du bör derföre ej i mig se en person som kommit till Birgersborg för att tälla med Allon om din hand, utan t och allenast som en den der vistas här, för att åtminstone i detta vfseende uppfylla din styffaders vilja. Jag är skyldig honom denna gärd af aktoing, då jag ej i andra afseenden kan gå hans önskningar till mötes. Du och jag, Guri, äro ingenting annat än ett par kysiner, eom, den ena i egenskap af värdinra, den andra af gäst, umgås med hvaracvdra så artigt som m och unältiy alia kollisioner. Något vidare kunna vi icke önska alt vara för hvarandra.4 Var det allt hvad du hade att säga? 1 det fal:e!, min kära Stefan, är du ej lyckligare 1 än i vår barndom; du hade då en beslämd falicphet för det tråkiga och det der relet tycks ännu vidiada dig, Finner du det så tråkigt att jag ej vil; hafva dig till hustra!4 utropade Stefan munTA fog ekulle ha funnit det mare, i fall du haft en motsatt önskant, krade Gurli; men när man, i likhet , säger ett fruntimmer dylika sottiser, som att du ej tänker förälska dig i renne, bör man ega förmågan att säga det vå ett qvickt och pikant sätt, eljest kunde nan lätt falla på den tanken, alv dina läpvar talade hyad ditt hjerta ej tänker. Du var i alla fall haft dåt felet alt falla in i let fadda; lät se att du kan komma urledamhetens strömdrag. Der ha vi Allon.