— På Södra teatern gafs i går för för sta gången ett sagolustspel med namnet SRunstafven. Det är bearb.tadt efter nå got, förmodligen icke just nytt tyskt lus spel af den genre som är väl bekant genom sDen fresande studenten4, De begee rödriget fl. dylika. Motivet är dets sel: 1846 och 1946 Der är det en spegel, här en runstal som formår menniskorna, mot hvilken den riktas, att yppa sina heml te tankar och meningar. Runstafvens innehafvare är en vandrande skräddaregesäll, hvars roll utföres al hr Nyforss. Denne skådespelares koka natur ger åt denna figur en utomardentligt muntrande karaktär, och några ku-. pletter som han sjunger göra stor lycka. Det finns flera komi partier i stycket, men man kan knappt begära att en tea.er skall kunna väl besätta så många. Deremot tyckes det alt man skulle kunnat på förhand inse lämpligheten af att förkorta stycket högst betydligt. Om detta sker, skall ingenting förminska det nöje man erfar afatt se hr Nyforss. som i Blanches I