rgelmistoch KElockareaflöning. Nerra Stambanan. Till Redaktionen af Aftonbladet: Då Dagligt Allehanda, vid refererandet af utgången mom statsutskoltets riksgäldsafdelning af den vigtiga frågan om jernvägens sträckning mvorrut från bufvudstaden, åter upprepat insinuationen att af utskottets sam mansättning man kunnat förutse denna utgång, skola äfven vi egna ett ord till sakens belysande, gärdeles som den genom en mängd olika kom tter blifvit så invecklad, att den väl kan behöfva framställas så enkel, som den i sjelfva verket är. De olika intressen, som här strida för att bevaka sin rätt, äro: Norrland, Gefle stad och Gefle Dala jernvägsbolag, Upsala med norra Uplend, Dalarne, Westmanland, födra Upland och Stockholm. Härtill skulle kunna ytterligare räknas Göteborg och Westerås, ehuru dessa städer endast äro indirekt intresserade i de olika sträckningarne, sävida icke Norra stambanan efter en tidningen Nya Dagligt Allehanda för den 27 Januari åtföljunde karta skulle drages från Stockholm öster om BSigtunafjärden till Upsala samt derifrån rakt på Gefle. Men som denna sträckning endast och på alla de öfrigas bekostnad blefve till gagn för städerna Upsala och Gefle samt några aktieegare i Gefle-Dalabanan hoppas vi för det allmänna bästa att ett så ensidigt förslog icke vinner gehör. Norrlands landtrafik på södra och mellersta Sverze måste ännu länge qvarblifva underordnad, till följd af bristande kommuni kationer inuti landet. Utom posten och några få foror af lin, fågel och s:nör, som nedforas af de hästar, hvilka jemväl säljas härstädes, upphör vintertiden all trafik på längre håll, medan under sommaren nästan hvarje norrländsk stad har sin egen ångbåt, som underhäller direkt förbindelse på Stockholm. Norrland består, som hvar man vet, af flera stora floddalar, hvilka gå i det närmaste rakt mot hafskanten, längs utmed hvilken en landsväg slingrar sig backe upp för och backe utför, skärande dessa dalgångar och de mer eller mindre höga berg, som tskilja dem. Denna landets tormation är också orsaken, hvarföre för nästan hvarje floddal finnes en lastplats vid hafvet, dit dalens produkter nedsamlas, och då dessa produkter utgöras at virke, tjära och jern, så inses lätteligen alt dessa relativt till sin tyngd billiga varor icke bära längre jernvägstransporter, utan måste forslas till hamnaroe. Då en gång detta YSvergea Kalitornien vaknar till lif och verksamhet samt dess vids:räckta provinser för sina uppoff ringar till förbättrande af det öfriga Sverges kommunikationer fordra sin lön, så bör den lemnas uti en jernväg från Stowviks station å Gefle-Dalabanan, den enda punkt, hvarifrån till följd af terrängförhållanden en bana kan ledas norrut uppåt landet. Hvarken från Gefle, Ro ertsholm 2ller Korsnäs kan någon jernväg med fördel dragas norrut. Norrland fordrar således, till förkortande af sina i alla fall långa transporter, att norra stambanan föres rakaste vägen från Storvik till Stockholm, med afceeende fästadt på en framtida förbindelse vester om Mälaren med Göteborg. Gefle stad och Gefle Dala jernvägsbolag se naturligtvis helst att norra stambanan går möjligaste raka väg från Stockholm till Gefle. Genom sin jernväg halva de dragit en el af Dalarnes trafik från Westerås samt besörja nu sommartiden en del af dettå landskaps bufvudsakligaste förbindelse med det öfriga Sverge oetr utlandet. Inträffar nu norra banan på någon punkt längre vesterut af Geflebanan, förlorar denna alltid en del af sin trafikipkomst samt Gefle sitt kommissiouskap, emedan i sådant fall koneumenten i Dalarne förser sig direkte från Siockholm och sälunda undviker en meilanhand. Envabanda är förhållandet med persontrafiken; för Gefle utgör tördelen af stambanans dragande öfver Upsalas kortaste väg till Stockholm, för Gefle-Dala aktiebolag: största möjliga inkomst renom stambanans krokvägar och såmedelst fördyrade frakter för passagerare och varor mellan Stockholm till och från Dalarne samt Jemt