Aftonbladet – 14 mars 1863, sida 2

Dock, det var ej härom jag ville tala, utan om dem som för ögovblicket fika efter hennes guld. Och hvilka äro de?4 tBlom och Stefan. Allon utbrast i ett gapskratt, sade något om att se spöken m:dt på ljusa d-gen och bad söta mamma ej oroa sig utan gå till hvila. Beata b.ef, såsom det ofta händt, stött på sonen och ämnade lemna honom, då Allon hejdade henne sägande: Önskar mamma verkligen en föreniog mellan mig och Gurli? Hvilken fråga! Skulle jag ej önska att du blef rika Gurli Falkensterns make — egare af millioner. Men Gurli är ju en gudlös och förtappad varelseX, inföll Allon. Beata såg på honom med en lång blick. vände sig derpå mat dörren, yttrande lugat: tJag kunde svara dig, men jag vill det ej. Sof du godt och försaka om du har lust den qvinna du säger dig älska och med henne alit det guld hon eger. Jag skall icke mera visa dig de f:ror eom hota din lycka. God nat! Beata gick. Alion lät henne gå. Modrens ord, ehuru han tycktes ringakta dem, hade likväl den verkan att uppreta hans svartsjuka. Allon var kär, kär i en omätligt rik qvinna, hvilket ville säga, att han i hennes person ovilkorligen måste hylia tvenne intressen. Hjertate och egenonyitans. Vi måste likväl sanniugsenligt erkänna alt Allon betraktade det sednure som en bisak. Det ligger likväl i rikedamen en egen retelse. Hvilka bländande bilder, hvilka berusande fröjder kan ej den frammana och huru lockande måste ej litvet synas för en ung man vid sidan af en rik och älskad qviona. Ingenting är tacksammare här i verlden än att uppväcka onda tankar oeh känslor, De behöfva så litet för att komma i rörelse.