kände sig till protestantisk lära. Till riksi dagsman i andra kammaren skulle kunna ji väljas hvar och en, som vore valbar till ledamot af den företa, derest han fyllt 35 år eller bivistat minst tvenne riksdagar förel den, då uppdraget skulle af honom tillträdas. I Bland första kammarens ledamöter skulle 30 väljas af städer och större köpingar med i. minst 500 invånare, samt de öfriga 145 aff. landsbygden och mindre köpingar. Bland andra kammarens ledamöter skulle vid slutet af hvarje lagtima riksdag 25 afgå och nya väljas för tre lagtima riksdagar. I grundlagsoch lagfrågor skulle första rösten tillkomma andra kammaren; i beskattnings-, penningeoch granskningsfrågor den första. Stannade båda i skiljaktiga beslut skulle, efter omständigheterna, frågan förfalla eller af båda kamrarne, vid gemensamt sammanträde, samfäldt afgöras. Riksförsamlingen skulle sammanträda till lagtima riksdag hvart tredje år, den första helgfria dagen i November månad. Detta förslag, som genom votering i förstärkt konstitutionsutskott blef hvilande till näatföljande riksdag, den under åren 1844 och 19845, antogs då af borgareoch bondestånden, men förkastades af de båda öfriga riksstånden, hvarefter flertalet inom konstitutionsutskottet förenade sig om ett förslag, enligt hvilket rikets ständer skulle utgöras af fem stånd, nemligen de fyra förut varande och ett femte, bestående af de statens embetseller tjenstemän och de fastighetsegare på landet, som icke hörde till någotdera af de förra stånden. Dessa fem stånd skulle utse hvartdera 50 ledamöter att utgöra riksförsamlingen, hvilken skulle fördelas i tvenne kamrar, den äldre och den yngre, hvardera af 125 ledamöter, eller 25 från hvarje stånd. Detta förslag blef af ridderskapet och adeln samt presteståndet till sina hufvudgrunder gilladt, hvaremot borgareståndet godkände ett annat, som hufvudsakligen öfverensstämde med det från förra riksdagen hvilande, dock med den förändring i afseende å den andra kammaren, som nu benämndes den äldre, att denna skulle bestå af ett visst bestämdt antal ledamöter af vissa särskilda klasser, samt bondeståndet ett tredje, grundadt på samfälda val och på enkammarsystem, dock så, att riksförsamlingen skulle sjelf fördela sig i tvenne afdelningar, den ena utgörande tre och den andra två femtedelar at församlingens hela antal. Emellertid blef intetdera af dessa trenne förslag hvilande till följande riksdag. Vid 1847—1848 årens riksdag afläts från Kongl. Maj:t ett förslag till representationens ombildning, enligt hvilket svenska folkets representationsrätt skulle utöfvas af riksförsamlingen, som till lagtima riksdag skulle sammanträda hvart tredje ir den 15 November, fördelad i tvenne kamrar: Den första, bestående af 120 ledamöter, valde för nio år, dock så att en tredjedel skulle hvart tredje år afgå och medelst nya val ersättas, samt den andra af 150 ledamöter, valde för hvarje riksdag. Båda kamrarnes ledamöter skulle utses medelst samfälda val. De till ankra kammaren skulle ske dels omedelbart och dels medelbart, i hvilket afseende valberättigade på landet samt i köpingar och städer utan egen jurisdiktion skulle indelas i tvenne afdelningar, hvaraf den era, innefattande egare eller innehafvare af fast egendom utöfver ett helt hemman eller utöfver 8000 rdr riksgälds i uppskattningsvärde, arrendatorer af fast egendom utöfver fyra hela hemman eller 32,000 rdrs uppskattoingsvärde, om den tillhörde kronan eller allmän inrättning, samt öfver åtta hela hemman eller 64, rdrs uppskattningsvärde, om egendomen tillhörde enskild person, äfvensom i allmänhet de, hvilka skattade för årlig inkomst af öfver 800 rdr, skulle omedelbart och med lika rösträtt för alla de väljande utse länsvis 50 ledamöter af nämnda kammare, samt den andra afdelningen, omfattande alla öfrige valberättigade, 70 ledamöter, utsedda distriktvis medelst elektorer, hvilka åter skulle väljas efter graderad röstskala. De återstående ledamöterna i andra kammaren skulle, genom omedelbara val efter graderad röstskala, utses af de städer som hade egen jurisdiktion. Första kam marens ledamöter skulle utses länsvis af valnämnder, bestående af 12 ledamöter från hvardera afdelningen af valberättigade på landet samt sex från städerna, om dessas folkmängd inom länet uppginge till 6000, eller i annat fall tre. Stockholms stad skulle utgöra särskildt valdistrikt och dess riksdagsmän i för sta kammaren utses, medelst en valsämnd af 48 personer från stadens särskilda valkretsar. Valrätt skulle tillkomma hvarje svensk man af kristen trosbekännelse, som vore egare eller innehafvare af fast egendom till visst mantal satt, eller af minst 300 rdrs uppskattningsvärde på landet och minst 450 rdrs i stad, arrendator af fastighet på landet om minst ett helt hemman eller 8000 rdrs uppskattningsvärde, derest fastigheten tillhörde kronan eller allmän inrättning, samt om mirst två hela hemman eller 16.000 rdrs uppskattningsvärde, derest den vore enskild tillhörighet, idkare af yrke med viss påförd bevillning till staten, i tjenst varande eller afskedad ordinarie embetseller tjensteman, ledamot af någon bland de i hufvudstaden inrättade k. akademier, eller af någon universitetsfakultet graduerad doktor eller magister. Valmän till elektorer skulle hafva fyllt 21, till riksdagsmän 25 år. Valbar till riksdagsman i andra kammaren vore hvarje valberättigad, som fyllt 25 år och bekände sig till evangelisk lutherska eller reformerta läran; till riksdagsman i första kammaren hvarje till ledamot i den andra valbar, som uppnått 35 års ålder, så framt vid valet mera än två tredjedelar af valnämndens samtlige ledamöter på honom röstat, i annat fall endast vissa i förslaget uppräknade ecklesiastike, civile och militäre embetsmän, egare af fastigheter på landet om minst fyra hela hemman eller 32 000 rdrs uppskattningsvärde och istad om minst 48,000 rdrs sådant värde, idkare af yrken, hvilkas ärliga inkomst deraf uppgått till minst 2000 rdr, samt sådane inom j, vaidistriktet boende, hvilka förut varit riks