förslag till nationalrepresentationens ombild-. ning, som i högstberörda proposition innefattas, den sorgfälliga pröfning, hvilken ; en sambhällsfråga at så allmän och så genomgripande vigt påkallar, och det är resultatet af denna pröfning utskottet nu får hos rikets ständer vördsamt anmäla. Dessförinnan har utskottet likväl ansett sig böra lemna en kort öfversigt af de försök, hvilka, sedan de nu gällande grundlagarne stiftades, blifvit gjorda till denna frågas lösning, för så vidt dessa försök varit föremål för rikets ständers pröfning. Det torde härigenom blifva lättare att bedöwa hvilken utveckling frågan efter hand erhålut och på hvad ståndpunkt den för närvarande sig befinner, samt huruvida det nul framställda förslaget kan anses innefatta behållningen af den erfarenhet, som vunnits genom de föregående försöken. Redan innen 1809 års riksdag gått till ända, föreslog dåvarande konstitutionsutskott, i ett den 24 Mars 1810 afgifvet memorial, hufvudgrunderna för en förändrad nationalrepresentation. Det omdöme, som dervid fälldes om ståndsinrättningen, är af så mycket större intresse, som det uttalades af samma utskott, från hvilket förslagen till nuvarande regeringsform och riksdagsordning utgått. Det erkände hos denna iostitution de väsentliga förtjensterna att hafva uppvuxit på nationel grund, at i sina talrikaste afdelningar representera de båda mest omfattande samhällsintressena: jordbruksoch handelsindustrien; att derjemte uti tvenne af sina afdelningar erbjuda den förening af kunskaper och det deltagande för bibehållandet af sakernas varande ordning, som för samhällets lugn, fö regeringens lagliga åtgärder och för allmänna ären denas ordentliga gång äro ett oundgängligt behof uti hvarje väl organiseradt -amhälle, samt att tillika redan genom sin tillvaro ega fördelen af att, då erfarenheten upptäckt olägenheterna, den äfven till en stor del visat botemedlen. Oaktadt allt detta kom likväl utskottet till det resultat, att den lagstiftande maktens fördelning i fyra stånd, med särskilda korporationsrättigheter och deruppå grundade anspråk, då denimånga fall förorsakade brist på tillräcklig upplysning vid ärendenas afgörande och egentligen syntes vara tillkommen för bevakandet och bibehållandet af särskilda intressen, således mäste aflägsna den förening till gemensamt nyttiga ändamål, som borde vara afsigten med all god lagstiftning. Denna teori hade också blifvit af erfarenheten be kräftad, då uti ståndsfördelningen legat största delen af anledningarne till det missförstånd, det uppehåll och den oordning i ärendenas gång, ändtligen till de ståndstvi ster, som så ofta söndrat nationen, skakat samhällsordningens grundvalar och kullstörtat statsförfattningenX, I fölvd häraf ansåg utskotte ståndsfördelningen såsom det hufvudsakliga felet i vår representation och fann sig derför böra, vid frågan om de orepresenterades anspråk, alldeles åsidosätta den om bildandet af ett femte stånd, utan uppställde såsom grundvillkoret för en reresentationsförändring: att alla svenske medorgare, utan åtskil: ad af stånd, yrken eller lefnadssätt, skulle vara berättigade att deltaga i valet af nationens befullmäktigade för vården af dess lagstiftning, samt att utöfningen af denna valrättighet skulle endast bero a; egenskaperna utaf bofast, oberoende och fullmyndig, som ansågos erforderliga för eamhället, till borgen för bruket af en sådan rättighet. Detta allmänna vilkor blef likväl i det följande af memorialet ganska väsentligt modifieradt, och utskottet trodde sig såsom grunddrag för den nya nationalrepresentationen böra föreslå dess fördelning i tvenne kamrar, valda efter olika grunder: den ena efter folkmängden, så att bland 10.000 personer skulle utses en fullmäktig; den andra efter en viss andel af bevillningssumman, lämpad så att antalet af denna kammares ledamöter komme att stå i ett visst förhållande till det af den andras. Denna andra kammare, den efter folkmängdsgrunden valda, skulle i lagstiftningsfrågor ega att föreslå lagar, men den törsta kammaren att besluta dem. I beskattningsfrågor åter skulle tvärtom den första kammaren uppgöra förslagen och den andra deröfver besluta. Ledamöterna i den andra kammaren skulle ombytas till en tredjedel hvartannat år men i den första endast till en femteeller sjettedel hvart tredje eller fjerde år. Den verkställande makten skulle allenast ega rätt att göra föreställningar mot ett den lagstiftande kårens beslut och att uppskjuta verkställigheten deraf, till dess andra kammaren blifvit till två tredjedelar och och första kammaren till tre temtedelar eller fyra sjettedelar förnyad. Granskningen af de allmänn. medlens förvaltning skulle tillhöra ett gemensamt utskott från båda kamrarne. Den sålunda väckta frågan förklarades hvilande under de båda följande riksdagarne, och då den vid 1815 års riksdag förewogs af ständerna till pröfning, föranledde den ingen annan åtgärd än en underd. anhållan hos K. M:t att låta foga anstalt om samlande af a!lmänna statistiska upplysningar, med synnerligt afseende på hvad med ut arbetandet af förslag till en ny representation kunde hafva gemenskap. Vid 1817—1818 årens riksdag blef ett representationsförslag hvilande, hvilket, med bibehållande af den förut varande ståndsindelningen, afsåg prestest:ndets förstärkande med tvenne professorer frän hvartdera universitetet och tvenne ofrälse civile ledamöter af vetenskapsakademien; borgareståndets med ofrälse bruksegare samt ofrälse manufakturister och fabriksidkare på landet samt bondeståndets med ofrälse ståndspersoner, som egde kronoskatteoch frälseskattejord samt ej innebade beställning i statens tjenst. Af detta förslag blef likväl endast den del, som rörde presteståndet, vid den fö!jande riksdagen antagen. Vid riksdagen åren 1840 och 1841 inkom konstitutionsutskottet med ett representations förslag enligt hvilket avenska falkete ronre