Aftonbladet – 12 mars 1863, sida 2

eller klasskategcrier, sålunda ej heller kunna anses representera dessa, semt, då de ega att handhafva och bevaka mångfaldiga för länet eller staden vigtiga intressen, måste äljas med hulvudsakligt afseende på sin förmåga härtill och ej på sin mera tilltälliga egenskap att utgöra en valkorporation för den första kammaren. De representera således icke en tillfällig majoritet bland valmännen till andra kammaren, utan det län eller den stad, hvars förtroende kallat dem till deras befattningar, under hvilkas utöfning de ock böra vara bäst i tillfälle att förena sig om valet af dem, som företrädesvis ega deras förtroende. Då således förtroendet skulle utgöra enda grunden för valen äfven till den första kammaren, utan att vara begränsadt af någon sjeltskrifvenbet eller några ståndseller klasskategorier, synes en så tillsatt kammare äfven böra ingilva ett allmännare förtroende, ochi samma mån detta tillfaller densamma, måste äfven dess verksamhet blifva gagneligare och mera välgöraude för det allmänna. Likasom i valsättet, så äfven i vilkoren för valbarhet till första kammaren, eger det nu aflåtna förslaget påtagliga företräden framför det föregående. T81il års förslag stadgade ingen annan skilnad i vilkoren för valbarhet till den ena eller andra kammaren, än att ledamot af den mindre talrika skulle tafva fyllt 35 år, så framt han icke före valet bivistat minst två rikedegar. Den mindre talrika kammaren, som skulle utses af den talrikare, hade således i sjelfva verket ej blifvit annat än en temligen öfverflödig duplett af denna. 1848 års förslag åter uppställde såsom vilkor för valbarbet will första kammaren, jemte dem, som voro foreskrilna för den andra, det ytterligare att balva fyllt 35 år samt, dereet man ej vid valet erhållit mera än två tredjedelar af valoämndens samtliga röster, tillhöra vissa klaes-kategorier e!ler hafva bivistat tre föregående riksdagar, hvarigenom sålunda klassväsendet kär vunnit afseende. 1 det nu frågavarande förslaget deremot finnes, utom de vilkor, som äro gemensamma för valbarhet till båda kamrarne, intet annat föreskrifvet, än att hafva uppnått 33 års ålder samt ega och minst tre är före valet hafva egt fastighet af 80,000 riksdalers taxeringsvärde eller att under samma tid hafva skattat för minst 4000 rdrs årlig inkomst afkapitsl eller arbete. Här är således intet afseende fästadt å särskilda klass-kategorier, ehuru de, som omförmälas i-1848 års försleg, ej kunna genom det nu ifrågavarande sägas vara uteslutna från tillträde till första kammaren, då, till följd af den sedan dess inträffade förhöjning i löner och taxeringsvärden samt iörändrade taxeringsgrunder. de inkomster, som nu åtfölja de 1 detförra iörslaget omnämnda befattningar, åtminstone med högst få undantag ligga inom ce. nu föreslagna inkomst-censvs samt förhöjninven i fastigkets-census mot den, som i det förra förslaget var utsatt, fullt motsvaras af den inträdda förhöjningen i taxeringsvärden. För öfrigt är, enligt hvad redan blifvit anmärkt, den såsom valbarhetsvilxor nu föresingna inkomst icke sat till så högt belopp, att någon samhällsklass derigenom kan anses utestängd från tillträde till första kamiwaren, ehuru tillräckligt för att hos denna kammares ledamöter förutsätta ekonomiskt oberoende, jemte en vidsträcktare verksamhetskrets. Under denna förutsätning af ekonomiskt oberoende hos företa kammarens ledamöter hafva dessa i det kopgl. förslaget blifvit frånkända rätt till arfvode för denna befattning. Detta borde visserligen gälla för representanterna i allmänhet, då en värdig utöfning af represenlanikallet svårligen kan tänkas utan det inresse för allmänna angeligenheter som icke peror af någon arfvodesberäkning, men då, senom denna regels utsträckning äfven till andra kammaren, mången med allmännare förtroende omfattad och derat väl förtjent skulle af ekonomiska skäl nödgas afsöga sig jetsamma, hafva denna kammares ledamöer blifvit berättigade till arfvode, hvilket lock blilvit bestämdt till visst belopp för rela riksdsgen samt föreslagetatt utgå icke, såsom hittills, från de valberöttigade, utan ut statsmedlen, hvilket öfverensstämmer med den i förslaget antagna grundsats, alt de utsedda riksdagsmännen icke representera särskilda samhällsklasser utan nationen i ulmänhet?: Då, i sammanhang med stadgancet att iksdagsmän i första kammaren ej skulle -ega ippbära arfvode för denna befattning, de plifvit berättigade att afsäga sig densamma fier: eget godtfionande, har härigenom föresommits, att den. för pio år valda kammaren lefve alltför stationär, under det tillika, då varje ledamois nioåriga. tjenstetid beräkas från den dag han bifvit vild, -hvadan, tom i de sannolikt högst sällsynta fall; då .onungen förordnar om nya val, denna kamnare aldrig skulle komma att omväljas i nassa, utan endast att kompletteras efter nskilda ledamöters afgåpg på olika tider, n ständig kontinuitet der bör kunna påäknas. I afseende å valsättet samt valrättsoch albarhetsvilkoren för andra kammaren skiler sig det nu aflåtna förslaget mindre från e föregående, på principen at samfällda sl byggda, hvilka här ofvan blifvit till sina ufvudgrunder anförda, och de grundsatser, om dervid gjort sig gällande, äro i det en;rande af h. exe. hr justitiestateministern li staterådsprotokollet den 5 sistl. Januari, Iket åttöljt det kongl. förslaget, cå fullENG TEE ch tvenne unga män, beslägtade med häadshöldingen, som voro honom följaktiga. ee ERE AN ff