Aftonbladet – 11 mars 1863, sida 3

blott velat lemna mig din intelligens att rikta och uppodia.x Kanske det har förefallit dig så; men jag hade trott att ditt öga likväl icke stan: nat der. Jag har lefvat i den öfvertygelsen att du förstod det min själ, ehuru kall och sluten, likväl ej var så plundrad på känsla, att den icke med vänskap och tacksamhet kunde fästas vid min så rikt begålvade lärarinna. Nåväl, du har ej verit nog karpsynt att upptäcka detta, och derföre ga mina läppar. Sedan min mor gick bort har jag haft svårt att med smekningar eller ömhet värma mig någon. Vi skola således antaga att det endast är vanans makt som fäster mig vid dig. Ja, Elisabeth, jag känner att jag skulle tvina bort och dö al saknad, om jag icke dagligen finge se och tala vid dig, lyssna till dina ord och af dem inhemta någon mwnyttig lär dom. Studier, musik, målning, hvarje sysselsättn:ing blefve mig likgiltig och utan värde, om du ej deliog deruti. Bildning, kultur, menniskor och religion, allt förlo: rade intresse, om man från min intellektuella tillvaro toge dig.4 Gurli räckte ut handen och tillade le ende: eDu är den lifgifvande principen i min intelligens. Ryck den ifrån mig och jag förvandlas till en idiot. Har du nu förstått mig? eFullkomligt4, svarade Elisateth och tryckte hennes hand med en värma, som gaf tillkänna att hon insåg hutu mycket hon var för gin fordna elev. Gurli återtog: cOch nu, när du fått det klart för dig att du utgör det oumbärliga elementet i tin tillvard, höppas jag att din vänskap -för