Aftonbladet – 11 mars 1863, sida 2

Hall nem, der nan undetrrattane de bada andia händelsen, hvarefter de alla tre, försedda jutvapen och hundar, begåfvo sig till stället då nalle genast uppjagades hån sitt ide och stupade för jägarnes trenne kulor. Strax derpå framrusade ur idet tvenne ungar, på hvilka genast anställdes jagt, då den ena af dem efter någon stund tog sin tillflykt i ett träd, der den sköts, den andra kom tillfället undan, men blef dagen derpå uppspårad och likaledes fälld. Bref från London, (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 5 Mars; Det skulle på det högsta strida emot engelska folkets karakter och ståndpunkt att icke hysa det lifligaete deltagande för Polen, och då intet band finnes på den fria yttranderätten, har från första ögonblicket af den polska resningen såväl inom den privata som den publika sferen detta deltagande blifvit uttaladt med en enhällighet och en styrka, som ingilvit de bästa förhoppningar om ett kraftigt biståed ät den kämpande och blödande nationen. Den debatt, som i slutet af förra veckan egde rum i underhuset med anledning af denna fråca, var en af de lifligare, innerligare och mera hänrifvande debatter, som på långa tider genljudat inom Westminsterpulatsets murar; och svårligen kan man inom en representantkammare få höra iera eccentuerade yttringar af ovilja mot en främmande styrelses poltik och framfaringssätt eller mera ev giska uppmuntringar och sympatetiska kö slor för cn betryckt nation än de, som här uttalades. Redan i lordernas kammare hade utrikes ministern i samklang med den allmänna opinionen karakteriserat Rysslands beteeode och halten af fördraget mellan denna makt och Preussen. Men hvad hos lorderna förekom hade dock ingen jemförlighet med den lifliga debatten i underbuset. Det var mr Hennessey, en medlem af det katolska partiet, hvilken redan 1861 höjde, ehuru då utan framgång, sin röst för det undertryckta Polen, som nu åter tog till ordet och uppdrog en teckning af dess lidanden, stora nog att röra till och med den, som förorsakat dem. Ilan erinrade om huru Maria Therdse forcerad alt underteckna den skändliga deluingsakten en gång -ttrat: Den tid kommer, då man skalt inse huru mycket det kostar att kränka rättvisans heliga lagar? Ian citerade bref, skrilna af kejsar Frans under 1831 års revolution till provisoriska styrelsen i Warschan, i hvilka denne säger att ?qvarhållandet af Galicien tyngde på hans sumvete och att han vore benägen att i strid med Rysslands intressen återgifva denna provins åt Polen?. Han återkallade vidare i minnet den not, sam lord Palmerston i Mars 1531 skrifvit till en gelska ambassadören i Petersburg för att förklara ?det Ryssland aldrig hade vidblitvit de bestå nelser, som med afseende på Polen innehöllos i 1815 års fördrag?. Mr Hennessey elutade med att proponera en adress till drottningen, i hvilken skulle fram hållas hurusom vissa förbindelser?, dem England i sina fördrag med Ryssland och andra makter beträffande Polen iklädt s icke blifvit upptyllda; att urakt lätenheter härutinonan i förening med de ytterligheter Ryssland tillåtit sig bragt Polen till förtviflan, samt att heder och rättvisa fordrade alt på grund deraf England intervenerade. Denna gång höjde mr Hennessey ej förgälves sin röst för Polen, och hans motion blef nära nog enhälligt understödd af alla partier samt framkallade, såsom jag redan nämnt, en diskussion af sällsynt Uf och värma. Såväl premierministern lord Palmerston som chefen för oppositionen mr Disraeli deltogo i diskussionen. Lord Palmerston förklarade sig ej vilja förneka 1863 hvad han skrifvit 1531, och att det vore en sanning att wienerfördragets bestämningar alltid blifvit af Ryssland systemaliskt kränkta, i stället för alt fullgöras till Polens fördel. Han uttryc ite emellertid sitt hopp, alt den regent, som velat alfskaffa slafveriet 1 silt rike, ej skulle vilja längre undertrycka en del af sina undersåtare, utan frångå det barbariska prockriptionssystemet, utfärda en allmän politisk amnesti, och tillförsäkra Polen hvad wienerfördraget lofvat det. Beträffande fördraget mellan Ryssland och Preussen, så tvekade han ej att högt utala sitt ogillande al delsamma; men trodde let ej vara sladfästadt och trodde ej heller att det skulle komma till verkställighet. Erkännande det goda syftet i mr Hennes seys proposition, ansåg ban dock en sådan adress till drottningen, som den föreslagna, ej vara fullt lämplig. Den droge öfver representantkammaren en stor ansvarighet, och ran ansåge dessutom det regeringeu borde emnas fri att sjelf, utan denna impuls, betämma sitt handlingssätt. Onekligen hade Sngland rött att inte; rvenera, men icke nåson skyldighet. I Disraeli erkönde visserligen premierminiterns med så stor takt framställda och väl. j rundade åsigter, men han ansåg Eogland ; afva ej blott en fördragsenlig rättighet utan j fven en moralisk skyldighet att intervenera. ! Ian ville dock uppmana Hennessey att äterI aga sin motion, förvissad att, den förutan, ; kulle den animerade diskussionen öfver denamma ej förfela att utöfva sitt inflytande å styrelsen. At denna korta resumå öfver debatten il arlamentet fisner man tydligen alt sympai erna för Polen äro i London lika liga om, att döma af parisert idningarne, de tyc as vara i Prankrit ; och i alla enskilda retsar, på de iska diskussionssalarne, er den stora mängdens mening uttalas, så1 äl som hos de individer, med hvilka man ommer till tals i frågan, är stämnin j! nsamma. Det kan således ej fela attih BOTAD RENEE i ANDRA AFDELNINGE