sin afiidne herres dörr och upphäfvande de ena klagande tjutet etter det undra. Gurli lockade det trogna djuret och to; honom upp till sig. Med pomp och ståt jordades den rikt Bengt Falkenstern och nedsattes i samm: graf, der hans barn och båda hustrur hvi lade före bonom. Walter hade från hans död till begrafuin gen varit liksom bedöfvad af sorg. Har hvarken talade eller svarade. Efter begrafningen tycktes han likväl åte: vara sig i det närmaste lik. Visserliger skämtade han ej. och skrattade icke heller. men han talade med alla och var lugn. På de frågor, som af Gurli och Stefan gjordes honom angående den besynnerliga qvinnans uppträdande, kunde eller ville han ej gifva besked. Han sade sig icke derom vara i stånd alt lemna några upplysningar. Tvenne veckor efter Falkensterns död skulle testamentet öppnas, enligt den instruktion han i detta fall gifvit häradshöfding O—, hos hvilken det var förvaradt. Beata lefde dessa fjorton dagarien verklig själsspänning, ehuru den öfverlägsna och beskyddsnde ton hon antog emot alla utvisade att hon var säker på att Allon skulle blifva arfvingen. Ea öfvertygelse den en hvar hade, efter som Fulkensterns betjent sett konceptet till testamentet. Äntligen inbröt den vigtiga dagen. Enligt teststors vilja skulle allt folk på Birgersborg, betjening och underlydande, vara närvarande då testamentet öppnades och upplästes. För utrymmets ekull måste det således ae i salen. Fru von Btral satt i en af sofforna och wide sin syster fill venster och tant Cotha