Aftonbladet – 10 mars 1863, sida 2

den stora eken, låg en ung man; men om hon ej märkte honom, så såg han deremot ganska väl henne. I det ögonblick Gurli satte sig hade han rest sig upp. Stående lutad emot stammen af eken betraktade ban henne, och vi begagna med detsamma tillfället att säga några ord om hennes utseende. Gurli var ej särdeles lång, med en smärt, men ändå stark kroppsbyggnad. Det höghvälfda bröstet, de fasta och runda armarne. den blomstrande koloriten af hennes hy, allt ge tillkanna en god helsa och starka nerfver. don hade icke en drottninglik bällning, ej heller något af gratie el!er sylfid, utan något vårdslöst och sjelfsvå!digt. Hon rörde sig med denna liflighet och hastighet som utmärker den, hvilken genom ständiga kroppsölningar fått makt ölver sina muskler. Hon hade ingentiog påfallende ädelt eller stolt i sitt väsende, utan snarare något af barnsligt trots och oförvägenhet. Beymmerslös för hvad intryck hennes ord och uppförande gjorde på andra, lade hon ej något särdeles band på sig. Hon tycktes taga för afgjordt att allt hvad hon företog och gjorde var henne tillåtet. Detta återspeglades också i hela hennes skick. Gurlis ansigte stod i fullkomlig harmoni härmed. Det var irreguliert och ändå ovanligt vackert. Häret just och buckligt låg i korta lockar, hvilka ringlade sig öfver hjessan, nedföllo bakom öronen och på hvl sen; pannan var hög och fuil; ögonen blågrå, skiftade i alla möjliga färger, alli efter de olika intryck hon erfor; näsan trubbig och munnen, mera stor än liten, hade ett drag af öfvermod, som likväl oupphörligt undanträngdes afettskälmskt och öfververdådigt leende. — Karakteren i detta arggte tale ännu nå