Aftonbladet – 10 mars 1863, sida 2

Gurli reste sig upp. På den hastiga röIsen märktes att hon kände sig retad. Hon an började gå gångstigen frame henne. Nå, Gurli, antager du mig till din kaeller fruktar du, att den en gång ade Stefan skall tygla sin häst bättre i 4Ingaluada. Du må gerna ledsaga mig, iom det roar dig, I Du ör ond? Ond! Gurli såg på honom. Om jag skulle blifva ond på dig för alla dina eiska jord, då, kära Stefan, fin dagen i ända. Jag kan för du med dina utfall omöjligt fö min vrede.t Hvilken förunderlig likhet oss emellan! ulropade Stefan; då du fann ett nöje uti alt förlöjliga mig, kunde detto aldrig förtreta mig, och nu...? tOch nu då du har ett nöje uti alt. Säga dig sanningen, kan denna ej förarga dig. Ett vackert drag, Gurli, som bör höja oss i hvarandras aktning. urli knöt med en otålig rörelse sin halt vände sig derpå till Stefan med de ormår uppväcka (UU de Barndomsminnena hafva gjort dig bitter och oförsonlig emot mig.4 Nej, man är icke bitter och oförsonlig mot en vacker kusin på nitton år, sade Stefan artigt. Man erinrar sig blott hvad som passerat och glömmer det aldrig. Aldrig!4 upprepade Gurli. Stefans ansigte törändrades och blef all. varligt. Han fistade sina ögon på Gurli. Gurli, jag glömmer aldrig mitt förra vistande på Birgersborg. Ditt hån då förmädde likväl icke inverka på mina handlingar, huru outplånligt intrycket deraf än blel. Jag