Aftonbladet – 10 mars 1863, sida 2

säger dig, att den gudomlighet inför hvilken jag knäböjer är — vetandets och kunska. pernas gudiona.tt Eao tystnad uppstod. Gurli skrattade ej. Ion förblef tyst och blickade ut ät sjön. Stefan smågnolade på en folkvisa. tHvilken lefnadsbana ämnar du välja? frågade Gurli utan att se på honom. Jag ämnar gå i en qvinnas tjenst, som varit mycket oblid emot mig då jag var barn, och på hvilkea jag tänker hämnas genom att bevaka henres intressen. Gurli såg på honom. ?Märk, Gurli, jag sade, ev qvinnas icke ett barns. Det är säledes j i din tjenst.4 SJag ämnar ej bestå mig a män till tjenare, försäkrade Gurli. Du gör då af nödvändigheten en dygd, ty lärdomen underkastar sig intet slafveri. Må vara; men jag har ännu ej hört namnet på den qviena du ämnar helga ditt Nf åt.? :Hon nämnes Rällvisan. tDu ämnor således blifva domare cJa, ifver andra, icke öfver mig sjoll.4 Åter uppstod en paus. Gör du någon ridtur på förmiddagen? t frågade Stefan och slog med sin käpp of topparne på det späda gräset. siHvarför frågar du det? tJag ämnar föreslå att få blilva din riddare.tt eDpu!t utropade Gurli förvånad. tJust jag. Det öfverraskoar dig-att jag rider. Bästa Gurli, jag bar i England lärt mig den ädla konsten. Jag torde komma i tilllälle att bevisa dig, att din öfveriägsenhet öfver mig nu mera verk! i sig helt och hållet till din vi göm.