Aftonbladet – 9 mars 1863, sida 3

Till den skandinaviska Nordens och Finlands bokförläggare! Uti Paris vistas etändigt ett icke obetydligt antal danskar, finnar, norrmän och svensker. Utan att nämna de många resande som härstädes uppehålla sig en kortare tid, bitströmmar årligen en mängd af nordiska handtverkare, konstnärer, veten skapsidkare, studerande af vllehanda slag, med ett ord af äldre och yngre landsmän, hvilka, under ett jemförelsevis längre uppebåll i en stad. som vill gälla såsom den europeiska civilisationens medelpunkt, önska utbilda sig, hvar och en i det yrke och de sysselsättningar eom tillhöra honom. För dessa bar ofta framträdt ett kännbart behof efter hemlandets litteratur. Handtverkaren, eom väl snart tillegnar sig af det främmande språket så mycket som är oundgängligt för hans dagliga samlif med utländningar, har dock veniigen ytterst svårt att ef den främmande litteraturen tillegna sig den allmänna bildning com förädlar hans rke. Konstnären, gom för sin pensel eller sin mejsel söker rordieka ämnen, behöfver ofta ett för deras belysning rådfråga en litteratur, som måste vara nordisk. För vetenskapsidkaren vore det nyttigt att, vid jemförelser af utländska sakförhållanden med hans hemlands, kunna om de sednare crhålla en säkrare kunskep än den bans minne kunnat bibehålla. Och hvarje landsman i allmänhet har ofta kännt en Jiflig önskan att även här kunna lifnära sig med den kultur, som en gång uppfostrade honom, och att, fastän. ekiljd från sitt hemland. kunva deltaga i dess intellektuella arbeten. Skall det behöfva tilläggas, att här i det främmande landet Nordens språk och litteratur äro helt och böllet okända I de största bibliotek finnas väl deraf några spridda epär, men ingensiädes finnes till gängliz en samliog deraf, som ens aflägset Ken fylla de allmännaste behöfren. Et försök att fylla dessa behof har nyli