Aftonbladet – 7 mars 1863, sida 2

NN SVAR karaktiserar den gammalryska ädlingen, och den sarmatiska list, som utgör en ingrediens ryssens karakter — detta allt dock under ytan af en yttre polityr, när han gör sig mödan att antaga den. Det är dessa egenskaper, som gjort honom bättre sedd hos det gammalryska aristokratpartiet, än den humane Alexander; oaktadt den förre icke ir obenägen äfven han för ett visst tframåtskridande, såvidt det leder till rikets maktförökning och ej lägger hinder i vägen för regentens vilja och envälde. Jag beder alt få fästa eder uppmärksamhet derpå, att erefve Adlerberg just nu begilver sig till Warschau, som man tror för all på lämpligt sält förmå storfursten att nedlägga sin makt, sedan han genom detta missgrepp, hvilket man dock icke vill eller gerna kan desavouera, frambringat resningen. Det är ingen paradox, då jag säger att kejsar Alexanders qvasi-liberala tendenser haf,a i sm mån bidragit att framkalla resningen, emedan de föranledt förhoppningar, dem han tyvärr icke på något sätt motsva. rat. Man kan verkligen säga, att Alexander lider för fadrens missgerningar, ty från Nikolaus härleder sig det oblidkeliga nationalhatet. Och han lider på dubbelt sätt, emedan han både å ena sidan af det gammalryska partiet öfverhopas med häftiga beskyllningar att gensm sina eftergifter hafva föranledt resningen, och å den andra af Polen och hela Europa förebrås att icke hafva uppfyllt hvad man af honom rättvisligen väntat. De grymheter, som af de ryska trupperna begås, lära mycket ha uppskakat kejsarens hela väsende, och han har deremot utfärdat å skilliga stränga befallningar. Det är dock temligen visst, att dessa föga uträtta på en rå soldatesk, som står på den allralägsta ståndpunkt af bildning och som är i hö grad demoraliserad genom ett vinterfälttågs svåra mödor och försakelser. Brinnande af nationalhatets raseri skulle den till och med knappt kunna tillbakahållas från handlingar af barbarisk grymhet ens genom ett menskligt sinnadt och bildadt befäla mest energiska mellankomst. Men tyvärr äro de ryska officerarne, högre som lägre (vi undantega de finska och tyska) oftast lika råa som soldaten, och i sjelfva verket grymmare och girigare. Det är nogsamt kändt, att den ryska allmogen är moraliskt vida mindre rderfvad, under det att den moraliska depravationen just florerar inom militären och byråkratien. Man må ej tro, att den polska nationen pumera skall låta tillfredsställa sig at återinförandet af 1815 års konstitution och en coordine:ad tillvaro bredvid Ryssland, endast med gemensam furste. Förbiltringen och nationalhatet ha numera stigit till den höjd, att Polen aldrig mera vill tåla något, som ens på det aflägsnaste smakar ryskt. Om man hittills velat åtnöja sig med mindre, så har det varit emedan man betraktat det såsom första steget tilt ett fullständigt oberoende, till ett fritt Polen under egen, konstitutionel furste. Men endast ett europeiskt krig kan frambringa detta resultat, ty ingen tror väl att Ryssland frivilligt afträder Polen. Och ända derhän komma säkerligen ock våra diplomaters blifvande framraställningar till en början ingalunda att sträcka sig, utan endast till yrkande af en amnesti och en konstitution, palliativer och endast skenbara förmåner, då de beviljas af en rysk regering och detta strax efter en resning. Och ganska säkert är, att alla Frankrikes, Storbritanniens, Österrikes och Sverges noter, huru allvarligt och kraftigt de än må formuleras, skola förblifva utan all effekt till Polens bästa, om icke dessa mtikter äro deciderade att stå m21 dragetsvärd bakom sitt ord. Och deita snart och energiskt! Ty, ehura polackarne ådagalägga sin vanliga eller rättare ovanliga tapperhet, så måste hvarje opartisk, som sett förhållandena på nära håll, erkänna att utsigterna för resningens framsång i sig sjelfva ej äro mycket leofvande. Den polska nationeu har icke sådan orgatisation och beväpning som 1830, och ryssarne, som då genast från början utjagades både från Warschau och hela riket, inneshafva nu både hufvudstaden och fästningarne. Enligt hvad här samtalsvis förljudes, vill der ryska regeringen afbBida en blidare årstid med lättade transporter, för att öfversvämma hela landet med de truppruassor, som nu stå i Lilla och Sydryssland under let ält trupperna i Lithauen skola bli qvar li lugnets upprätthållande derstädes, d. v. ;. så framt ej resning 7å andra håll skulle laga dessa trupper i anspråk. Eländig och föraktlig är den roll, som den äfventyriga projektmakaren Bismarck wu låter Preussen spela, ehuru visserligen cke utan sin suveräns samtycke. Till och ned här i Ryssland har Preussen derföre skördat endast förakt och otack. Man ler it den ynkliga roll det spelar. Preussen rtsätter emellertid genom denna servilism ör czarväldet endast denroll, som genom Fredrik Wilhelm II:s testamen e tilldeiades letsamma, och som det, om ock endast i myg, spelade under orientalkriget, då den reussiska ministern Werthern 1 Petersburg de ett så svårt parti att utföra, att den öranledde furst Gortschakoff att tala om Werthers lidanden.4 På cn fjerdedels mils afstånd från ryska ustslottet Peterhoffligger ett under Nikolaus ygdt, litet lustslott, som heter Babigon. iland de få märkvärdigheter, som der föreisas, befinner sig en stor, i brons gjuten ekaut grupp af en utmärkt tysk konstnär, om på ett ganska sinurikt sätt förklaras af en förevisande hofijenstemannen. Den half2gande mannent, sade han, föreställer tyssland, som med ena handen fattar den ngelska leoparden istrupen, eburu af denne la sargad å ena låret och armen. Lyckotvis har Preussen emellertid under bilden Fen trogen bandhuad fattat leoparden i rat och håller honom tillbaka. Huruvida amnet åå huindena harra var inrigtadt 8 dat