Aftonbladet – 7 mars 1863, sida 2

leb. YI SKOIAd ICKE NCC Nalla OSS Nga, Nordens enhet står framför oss såsom det mål, hvartill man bör sträfva, vi se deri icke olott medlet för oss danskar till en ögonolicklig räddning i vår olyckliga tvist med Tyskland, utan i främsta rummet utsigten ill en stor framtid såväl för oss som för våra skandinaviska fränder. Detta är utvängspunkten för vår betraktelse; frågan gestaltar sig derför icke för oss, huruvida enhet i mynt, mått och vigt, i tull-, postoch .elegrafväsen kan vara ändamålsenlig för beslägtade nationer, hvilka hafva handel och samqväm medkvarandra, uten om vi deri våga se vägen till en politisk enhet, till en förening af de nu splittrade krafterna till oemensamt värn, gemensamt framåtskridande och gemensamma värf, och om det föreslagna skandinaviska mötet kan lemna ett betydelsefullt bidrag härtill. Det är oemotsägligt och behöfver icke nåpot bevis, att der, hvarest en gemensam nationalitet och gemensamma materiella intressen finnas, der måste likartade lagstiftningsbestämmelser, som undanrrödja hindern för elt fritt samif, slutligen leda till öfver ygelsen om det onaturliga i den politiska afsöndringen och till ett oemotståndligt behof ef ter en förening äfven på detta område. Vi ckulle derför äfven obetingadt hafva lemnat vår skärf till befrämjande af sådana gemensamma intressen som dem, för hvilka den svenska pressen nu arbetar; äfven vi skulle här hafva följt vår ärade samtida och förordat reformer på flera områden; vi skulle hafva hoppats, att ett steg blifvit taget mot detta stora mål, då man lyckades framtvinga gemensamhet på det sociala och materiella området — såframt Danmarks ställning vore ordnad och garanterad. Men detta är ju icke så. Våra olyckliga författningsför hällanden göra det omöjligt att med tillhjelp af dessa små steg på lagstiftningens väg upp: nå en gemensamhet i sociala institutioner. Tull-; postoch telegrafangelägenheter äro för Danmark gemensamma saker med de tyska hertigdömena; lörrän Holstein blir utsöndradt kunna ic!e förändringar i lagstiftningen på detta område företagas, om holsteinska ständerförsamlingen sätter sig deremot. MHelstatsförfattningsväsendet blir derföre ett rentut positivt hinder; ty derom kunna vi vara öfvertygade, att den holsteinska ständerförsamlingen icke gårin på lagstiftningsbestämmelser, hvilka, i det de bringa oss i närmare förbindelse med den öfriga Norden, aflägsna oss från Tyskland. Vikunna derföre endast tänka oss en gemensamhet, befrämjad på lagstiftningen3 väg, i de saker. som äro de s. k. speciella, och äfven detta blott hvad beträffar konungariket, icke tillika Slesvig, ty den slesvigska ständerförsamlingen står ju — tack vare den slesvigska vallagen — helt och hället på samma tyska och anti skandinaviska ståndpunkt som deu holsteinska. Skall det skandinaviska mötet då öfvergifvas såsom ett löst projekt, hvaraf man icke kan vänta någon reel vinst? Dettro vi icke, men vi tro, att det bör stå klart för våra skandinaviska fränder, att i de danska förfaltaingsförhällandena ligger ett absolut hinder för hvarje skandinavisk gemensamhet, som först och främst måste undanrödjas. Härligc er derföre hufvuduppgiften för gemensamma skandinaviska sträfvanden. Skall det skan dinaviska mötet derföre få någon verklig praktisk betydelse, så måste det sätta sig före, såsom sitt mål, att lemna sitt bidrag härtill. Elt skandinaviskt möte af inflytelserika män, som icke komma tillsammans i sällskapligt ändamål eller att fördjupa sig i lärda och vetenskapliga ämnen, lika litet som i s. k. praktiska frågor ensamt, utan för att afhandla det, som utgör lifsfrågan för hela Norden, måste kunna förskaffa sig en stor be tydelse. Dess yttranden och beslut skola kunna få ett stort inflytande på folkstäm ningen och regeringarne; ty folken skola med spänd uppmärksamhet lyssna till de män, hvilka hafva kommit tillsamman med medvetandet om, att det som afhandlas är de nordiska rikenas framtid, och regerin garne skola följa med. Till slut blott några få praktiska? anmärkningar. — Det är Sverge som har framkommit med tanken; det tillkommer derföre, enligt vår åsigt, äfven Sverge att taga initiativet till att föra densamma det första steget fram i lifvet. Vi hemställa derföre till våra svenska kolleger att arbeta på nedsättandet af en speciel svensk komiig. Har detta skett, och uppmaning till allmänt deltagande i ett eventuelt skandinaviskt möte i Göteborg utgätt till Danmark och Norge, då äro vi öfvertygade om, alt en sådan uppmaning skall följas med patriotisk beredvillighet af män, hvilka åtnjuta sina landsmäns förtroende, icke blott för sakkännedom, utan äfven för lefvande intresse för Nordens gemen samma angelägenheter. Dessa män tkola cå hafva alt träda tillsamman i liknande speciella danska och norska komitter för att afhandia sakerna, sedda från en speciel dansk och norsk synpunkt, samt derpå i förening med den speciella svenska komiten och en hvar, som hyser intresse för sakun och följer den från Sverge utgångna allmänna inbjudningen, på ett samladt skandinaviskt landsthiog? — det första efter Kalmarunionens upplösning — afbandla Norden3 gemensamma angelägenheter, sedda från en gemensam nordisk synpunkt. Bref från Ryssland. (Från Aftonbladets korrespondent.) Petersburg den 20 Febr.